Hello, my name is Julia Fresh.

Följande lilla pinsamhet utspelade sig idag.
Jag skulle sticka till KronoparksJouren så fort Jon kom hem från jobbet med bilen, för att hämta ut ett paket innehållande min åh så efterlängtade datorsladd. Jon kommer hem och jag är beredd att ge mig iväg på stört, då han utbrister: "OJ!!! VILKEN STOR, VIT FINNE DU HAR I PANNAN!!"
Då jag självklart vill känna mig fräsch när jag ska ut på ärenden, går jag plikttroget in på toan och klämmer denna monster-finne. Den säger snällt "plopp" och jag tar på mig jackan, skorna och ger mig iväg. I trapphuset möter jag en granne som har två åh så söta hundar som jag måste klappa. Vi står och pratar (jag och grannen) ett bra tag om ditten och datten, sådär som man gör liksom. Efter ett tag säger jag att jag måste kila, och kilar. På väg mot parkeringen möter jag två andra bekanta grannar som jag stannar och pratar med i säkert en kvart. Vi säger hejdå och jag springer till bilen och sätter mig till rätta i förarsätet. Jag ska bara rätta till backspegeln då jag råkar få syn på mig själv i den.
I pannan, där finnen var nyss, hänger en sträng, JAG MENAR EN STRÄNG av koagulerat, halvstelt blod! Plötsligt har jag inte samma bra känsla av mina två trevliga möten med mina grannar.