Den såg på mig som om jag vore oansvarig.

Jag har stirrat djupt in i kaffebryggarens röda öga idag. Den lyste arg mot mig efter att ha stått på hela eftermiddagen. Den stirrade argt för att jag hade glömt stänga av den, något som vi båda visste. Men ändå måste jag övertala mig själv i tanken att jag låtit den stå på medvetet. Helt med mening. Bara för att jag ville hålla den absolut sista nästan obefintliga skvätten kaffe varm. Självklart blev jag även tvungen att dricka denna lilla skvätt. Den var bränd och lite tjock och inte alls god.