Det gäller att rikta tankarna åt något annat när man har ett hockeylag där hemma som i skrivande stund gör bort sig totalt.

Av någon okänd anledning fann jag motivationen att inte gå hem från bibblan när klockan slog fyra. Inte heller när den slog fem eller sex, utan faktiskt när den slog sju! Jag vet inte om ni förstår, men att vara klar med en hemtenta tre dagar innan den ska in, det är liksom soo noot mee. Därför känner jag ett behov av att skryta lite.

Konsekvenserna av detta blev en färdig hemtenta och firande med melón a lá Jón: delad på hälften, ätes med matsked.

Från påsk i Leksand på Hannas beställning (jag hade bara dessa två kort på en hel helg! Dåligt, jag vet!): herr och fru Julia och Hanna tror jag vi kan kalla dem.

Förövrigt var påskriset ganska tunt, men det fyllde absolut sin funktion.