Svenskt - Sunniskt lexikon.

Bildkälla

 Uua-maj = Usch vad jobbigt
Va möe ä klöcka? = Hur mycket är klockan?
Där bö-ört = Där borta
Su-un = Sunne
Di där papprera = De där pappren

Bör skrivas ut, plastas in och slitas för att slippa svara Va? 5 gånger innan man tillslut säger Ja för att man inte vill fråga Va? igen, fast man fortfarande inte förstått vad de har sagt.

Arga lappen, från arga grannen, om fula granen.

Förbannade grannar som slänger sin gran rakt ut från balkongen! Vad tror de liksom, att den ska ruttna och bara försvinna i snön? Då kan jag tala om för er, grannar, att den ruttnar inte, utan den kommer att ligga där långt in i vår och ta död på mina vårkänslor. Och det, grannar, är verkligen inte okej.

Magnifika mumsbitar och det var bara det.

Alltså, jag och mat.
Mat, mat mat.
Jag älskar mat.
Igår åt jag en sen tre-rätters med tillhörande drycker tillsammans med syster.
Caneloni fyllda med en massa smaskens fick mina smaklökar att jubla.
Ikväll väntas ytterligare mumsigheter följt av en fet godispåse, och om det är något jag har sett fram emot hela dagen så är det just middagstid.
Mat
Mat
Mat.

Sagolika Sunne.

Igår la jag mig kl nio. Kan inte minnas senast jag la mig så tidigt, men det borde har varit någon gång under 90-talet.
Första veckan på praktiken är gjord och jag känner mig glad. Fast trött. Och inte särskilt hoppfull över att Sverige vinner ikväll.

"Just going to the kitchen to get some food, then I'm going to tell you a story that will make your balls shrink to the size of raisins".

Idag såg jag en kändis.
Minns nu Spike från Notting Hill? Hugh Grant's  inneboende med fula t-shirts?
Nåväl, denna man var på spinning med mig idag.
Han hade korta tighta cykelbyxor och en tight cykeltröja med dragkedja.
Han hade sadeln på för låg höjd.
Han trampade som ingen annan jag någonsin sett: jätemycket, jättefort, hela tiden. Även i "uppförsbacke" och "motvind". Den gängliga kroppen var böjd över cykeln och det långa håret var klistrat på kinderna.
Jag har väl skådat vackrare män på spinning-cyklar om man säger så.

Bildkälla

Hör fåglar sjunga glatt, godmorgon, GODMORGON I KÖÖÖÖR.

Hallå?
Är det någon vaken? vaken? vaken? vaken?
Precis vad jag visste. Det är nog bara jag i hela världen som är vaken. Uppe och redo för praktik.


Och igår när jag skulle mata min surdeg fick jag en himla chock av lukten!!
Jonna? Hanna? Någoon? Ska degen lukta gammal fis?
 

Tvättkampen.

Vid inräkning av dagens rena tvätt kan jag konstatera följande resultat:

Jon:
Par strumpor: 4
Par kalsonger: 8
T-shirts: 6

Julia:
Par strumpor: 1
Par trosor: 3
Bh-byglar: 1

Vi kanske borde börja använda oss av ett sådant där "Uscados"-system som de gör i Solsidan. Där jag får mellanskillnaden i trosor/kalsonger och strumpor i Uscados. Hm, tåls att tänkas på. 

Om jag får bestämma.

Imorgon kan jag för sista gången på 20 veckor sova hur länge jag vill på en måndag morgon.
Därefter är det 5.15 som gäller.
Fem och femton.
5 och 15.

Hur ska denna morgon då spenderas på bästa möjliga sätt?
Sova tills jag vaknar?
Gå upp i ottan och njuta av stillheten och lugnet?
Ut och motionera?
Känner jag mig själv rätt, kommer jag sova lagom länge,
gå upp och sätta på kaffebryggaren,
lyssna till kaffebryggarens puffande medan jag gör mina små morgonbehov,
rosta rågskorpor i ugnen,
bre dem med extra mycket smör och ost,
ta allt på en bricka,
och krypa ner i sängen med en bok,
och frukost.
Och bara vila.

Portugalfrukost. Med egenpressad juice, nyplockade nektariner, aprikosmarmelad på knaprigt bröd.

Åh, du vackra snöprydda stuva.

Måste ju säga att jag gjorde mitt livs kanske skönaste seger i alfapet med orden SVÅGER och STUVAN. Som i Natten går tunga fjät, runt gård och STUVA.
Jag hade en chans på mig att komma ikapp Jon i ett sista försök innan vi skulle räkna poängen, och SCORE säger jag bara!
(Att sen ordet är ett ålderdomligt ord från ordet Stuga, och dessutom i bestämd form, gör väl inget?) 

Ibland kan till och med jag förvåna mig själv.

Att jag för första gången läser in mig på den kommande kursen innan den har börjat, borde vara ett tecken på att jag är riktigt riktigt pepp.

Tjej-tid, moster-tid och kvalitétstid.

Gör gott i själen, i hjärtat och i magen.

 Disney-låtar, utnyttjande av pyssellådan, Pocahontas och självklart något sött att snaska på till filmen.

Dega.

Det är fredag och jag är så fruktansvärt ledig.
Bakmaskinen knådar en deg med mormors rågskorpor, i ugnen rostas müsli och i kylen ligger biffar i marinad. Jag funderar rent utav på att göra min första surdeg, något som jag har dragit mig för, men nu i helgen känner jag att jag har tid (jag vet ju dock att jag måste vänta några dagar innan jag kan baka med surdegen).
Jag tror att jag likt en liten gnagare samlar på mig mig inför vintern. Fast i mitt fall praktikperioden då.

Upp som en sol.

Idag var dagen kommen.
Jag fladdrade likt en struts (likt både till utseende och läte) över isen, med en soppåse i vardera hand. Den ena påsen fick jag ett himla sving på, den landade flera meter bort. Den andra, som var komposten och därmed inte försluten, höll jag hårt i. Någonstans i fallet tänkte jag nog att det var illa nog att jag sågs liggande på backen, jag hade därtill inte behövt bli sedd krälandes omkring på isen för att samla in bananskal, kaffesump, äggskal och rå kyckling.
Så där har vi det. Dagen. Jag, soppåsarna och mina hala skor, halkade rejält på väg till soprummet. Utan andra skador än mentala.

Små saker att glädjas över idag (trots att jag är gräsänka).

- Att det finns 6 godisar kvar i godispåsen från i lördags.

- Att se hur barnsligt kul hela klassen hade idag när de fick leka under vår redovisning.

- Att maten är färdig när jag kommer hem från träning.

- Att Petra "September" Marklund leder musikguiden på p3 och spelar fantastiska 90-talshits.

En nyutsprungen skär. Som den ljuvaste musik, min älsking, du är.

Det finns hopp. Denna karga växt (se "stammen" som gulnat och skjutit upp ur krukan) har fått en knopp (syns på sprötet längst fram till vänster om man kollar noga).
Denna orkidé, som jag vi flertal tillfällen har tänkt slänga, har inte blommat på hela min tid här i Karlstad, d.v.s. 2 och ett halvt år. Om den har blommat innan dess kan jag inte svara på.
Men tänk er, den har fått en knopp. Det är fan i mig värt ett inlägg.

Inte mer än såhär.

Det värker i min kropp,
av träningsvärk
och av förkylning.

Kurerar mig med apelsiner
och kladdkaka.
Kall, kladdig och kolossalt god.

Önskar jag hade mer att bjuda på men detta var tyvärr allt för idag.

Om man ändå kände sig såhär glad och ljuvlig.

Ibland kan jag inte hejda mig när jag väl har börjat.

Barnsligt nog gjorde jag en kladdkaka med, håll i er, dumle i. Och barnsligt nog så kan jag inte låta bli att kladda.

En liten miss.

Jag och Jon köpte en varsin ny kudde i helgen. En var.
"Den här blir min och den där blir din."
Storsint som jag var skulle jag ju självklart ha den fluffigaste kudden på hela IKEA, medan Jon tyckte att jag borde ha en plattare. Nej, nej, vem vill inte ha en fluffig kudde liksom? Så fel jag hade. Den är alldeles för hög och det känns som om jag ligger och söver med nack-krage på. Därur kom detta lilla ordspråk som jag hoppas ni tar till er med hela hjärtat:
Den fluffiga ska vi ha! Sa han med skolios, men som förblev skev.

Viktiga begreppet.

Jag kämpar på med "Viktiga begreppet". Gillar det inte, men gör det ändå. Som så många gånger förr ser jag ett ljus inte allt för långt borta och ditåt krälar jag. Med lock för örat, sås-sull på min vårduk och med en kille som 05.00 imorgon bitti inleder en 10-veckorsperiod i Strömstad, försöker jag hålla humöret uppe.

Ut med det gamla, in med det nya.

Nu får det banne mig vara nog. Ser ingen anledning till att ha kvar julsakerna till nästa vecka, så nu fick de åka ner i lådan och upp på vinden. Nästa gång jag tar ner lådan från vinden är jag en månad ifrån min examen och vem vet vad.

På med en lite vårigare löpare, en del av julgruppen fick hamna i en vårigare kruka och uppe på detta, för att sätta bäret på grädden, målade jag naglarna ljuslila. Lite för tidigt, jag vet, men jag kunde inte hejda mig när jag väl var igång. När jag ändå skulle dammsuga, kunde jag ju lika gärna skura. Och när jag skulle gå upp med Jons skridskor på vinden, kunde jag lika gärna ta med julkartongen ner eftersom julsakerna ändå ska packas ner snart. Och när det ändå blev så städat och fint kunde jag ju lika gärna damma alla hyllor och fönster och då åkte liksom bara julsakerna ner av sig självt, för det är ju onödigt att lyfta på alla grejer om de ändå ska packas ner snart. På den lilla vägen är det.

Det bästa med röda dagar.

Idag är Jon ledig från jobbet.
Jag är inte ledig från skolarbete, men tycker ändå att jag borde passa på att ta lite ledig nu när Jon ändå är ledig.
Snön vräker ner utanför. Men har man en handlingslista så har man:
-Nya skärbrädor
-Stor kastrull
-Nya sovkuddar
-Tofsar
Den sista punkten om något är ju ett rimligt skäl att ge sig ut kan jag tycka.

When love takes oveeeer, JÄÄIJÄÄÄ!!!

Mitt favorit-mellis just nu: keso, banan och valnötter i en av mina fina, skira julklappsskålar från AFRICAN IMAGE. Får energin att sticka upp som en jätteraket i rymden och skrivlusten kommer i form av smattrande fingrar och fyrkantiga ögon.
Ja, inte riktigt men i stort sett. Dessutom tror jag på den positiva kraften.

Det ryktas om tillökning.

Man kanske inte ska vara så förbannad på SJ ändå. De stannar ju ändå där de ska.

Igår besökte jag min praktikplats i Sunne. Allt gick bra, men jag var som ett nervvrak innan.
Jag hade aldrig varit i Sunne innan, och det här med att åka buss och tåg till ställen för första gången är väl inget jag älskar att göra. När man inte vet hur det går till eller ser ut liksom. "Tåget" visade sig vara som en buss, fast på räls. Med stoppknappar i taket. Här började mina knän skallra lite lätt. Är det nödbromsar eller måste man trycka när man ska av? Det står ju faktiskt STOPP och inte NÖDBROMS... 20 minuter innan beräknad ankomst hade jag tagit på mig jackan och dragit upp dragkedjan långt upp i halsen. Jag satt med rak rygg långt fram på stolen och tittade mig nervöst omkring om det inte var någon annan som började klä på sig som kanske också skulle av i Sunne. Trycka stopp eller inte, trycka stopp eller inte... 30 sekunder och en helsvettig Julia innan vi rullar in på Sunne station tar folk på sig jackorna och jag andas ut- jag behöver inte skämma ut mig genom att trycka på någon stoppknapp alternativt nödbroms, utan kan lugnt och kontrollerat vandra ut med den stora folkmassan. Lite svettigare. Lite mer självsäker.

Julkort.

Lilla julafton hos familjen S. Min första egna skinka avnjöts tillsammans med hemmagjord senap, hemmagjord rödbetssallad, Ernsts julsallad och Ernsts juläpplen.

Tomten skickade sina tomtenissar eftersom det bara var lilla julafton.

Även nissarna fick ett litet paket denna afton.

Andra nissar är helnöjda med kartonger, papper och snören.

Frukostfika på gårdscaféet med ett finfint gäng.

På lilla nyårsafton i Leksboda förälskade jag mig lite lätt i denna vovve, här suktandes efter fläskfilé, som om den skulle skutta ner av sig själv från diskbänken.

En planerad 3-rätters blev till 2-rätters för några av oss och en 0-rätters för andra av oss.

Vinet nalkades och spel åkte fram. Behöver jag ens säga vem som vann?! Nej, jag tänkte väl det.

Hanna visar sin manlighet genom att väsa "Death" mot sin (osynliga) döskalle-tatuering.

Stora nyårsafton! I brist på champagne skålades det i hotshot och en gatlykta misstogs för en raket som var liite för nära.

Och så däckade värdinnan i hallen efter 12-slaget med täckbyxorna vid fotknölarna.

Behöver jag säga något om dessa dagar efter denna bildkavalkad? Jo det måste jag nog.
Jag har levt livet i kappsäck, förundrats över vilka fantastiska vänner jag har, vaknat upp mitt i natten av ett fniss-anfall som inte ville ge med sig, brutit upp hänglås förgäves i jakt på mina skridskor, släpat runt på ett alfapet från hus till hus utan att spela det en enda gång och inte pluggat en enda minut. Ett bra jullov skulle jag vilja säga.

Ont nytt år.

Har levt i en kappsäck av det tyngre slaget i en och en halv vecka. Den har knuffats, släpats, dragits och allting utom att ha burits runt på grund av dess kolossala vikt. Av någon anledning fick jag för mig att det nu plötsligt passade att bära in den från bilen när vi kom till Karlstad, men tji fick jag. Sträckning, ryggskott eller något i den stilen har drabbat mig och jag är väldigt lycklig över att inte bo ensam, då jag inte ens klarar av att sträcka mig efter godisskålen.
Återkommer när jag når godisskålen.