Man kanske inte ska vara så förbannad på SJ ändå. De stannar ju ändå där de ska.

Igår besökte jag min praktikplats i Sunne. Allt gick bra, men jag var som ett nervvrak innan.
Jag hade aldrig varit i Sunne innan, och det här med att åka buss och tåg till ställen för första gången är väl inget jag älskar att göra. När man inte vet hur det går till eller ser ut liksom. "Tåget" visade sig vara som en buss, fast på räls. Med stoppknappar i taket. Här började mina knän skallra lite lätt. Är det nödbromsar eller måste man trycka när man ska av? Det står ju faktiskt STOPP och inte NÖDBROMS... 20 minuter innan beräknad ankomst hade jag tagit på mig jackan och dragit upp dragkedjan långt upp i halsen. Jag satt med rak rygg långt fram på stolen och tittade mig nervöst omkring om det inte var någon annan som började klä på sig som kanske också skulle av i Sunne. Trycka stopp eller inte, trycka stopp eller inte... 30 sekunder och en helsvettig Julia innan vi rullar in på Sunne station tar folk på sig jackorna och jag andas ut- jag behöver inte skämma ut mig genom att trycka på någon stoppknapp alternativt nödbroms, utan kan lugnt och kontrollerat vandra ut med den stora folkmassan. Lite svettigare. Lite mer självsäker.