Julefriden.

Den totala lyckan som uppstår när du står bland tusen julstressade människor, har handlat all julmat, och kortapparaten visar "Medges ej", måste vara den enda sanna lyckan. När du några minuter senare, efter att ha lyckats skrapa ihop pengar till maten från två olika kort samt några tjugor och tior, går med kassarna ut till bilen och papperskassen går sönder mitt på parkeringen, DÅ är julefriden maxad.

Rulla den och "hyst" in i ugnen.

114 stycken och 8 i magen.

På beställning på tal om pinsamheter.

Utklädd till aerobic-instruktör infann jag mig en gång på en maskerad.
Då min lilltå vid tillfället befann sig i ett mindre bra skick, lovade fotterapeuten på andra sidan köksbordet från mig, att ta sig en titt på denna sargade och sneda tå. "Släng upp foten här på bordet så får jag ta mig en titt", tyckte hon. "Självklart" tyckte jag, nykter av vin och full av längtan efter att kunna gå normalt.
Och här börjar problemet kan man säga. Jag kunde liksom inte bara ta av mig en strumpa, p.g.a. min utklädsel, utan först skulle bodyn knäppas upp och därefter skulle strumpbyxorna tas av. Helt okej, tyckte jag då jag bar underbyxor av en heltäckande modell och tänkte att jag snabbt drar ner strumpbyxorna så att jag kan sätta mig ner på stolen igen och skyla mig. Så jag reser mig upp från min stol, knäpper upp bodyn och drar ner strumpbyxorna till knäna. Plötsligt fångar ett gapskratt min uppmärksamhet och jag blir stående för att försöka identifiera vad som utlöst detta gapskratt. När hon då pekar mig utan att få fram ett ord och generat tittar bort kan jag bara ana vad hon ser. Jag tittar ner på mig själv och ser att mina trosor har åkt med strumpbyxorna och nu sitter nere vi mina knän.
Som tur var bestod festsällskapet till största del av tjejer, men jag upprepar dock: till största del.

Dagens fråga.

Denna morgon höll jag på att gör bort mig (med betoning på höll). För jag upptäckte det innan olyckan var framme; toapapper under skon på väg ut i skolans offentliga lokaler. Okej, okej, det kanske inte låter som mycket för världen men jag tycker faktiskt att det är aningen pinsamt att traska omkring med toapapper under skon, som om det vore ens bajs-papper som man råkat missa slänga i toan, och istället drar omkring med i skolans korridorer.
Andra saker jag fruktar (x för det jag har åstadkommit, mig vetandes):

Toapapper som fastnar bak i byxlinningen [ ]
Klänning/kjol som fastnar bak i strumpbyxan [x]
Fisa på yogan [ ]
Gå omkring ute med blåa skoskydd för att man glömt ta av dem hos tandläkaren [x]
Tappa tallrik med mat i matsal/restaurang [ ]
Halka så jag ramlar i biblioteket [ ]
Slå mig offentligt när jag inte har någon med mig att jämra mig åt [x]
Mensfläck i rumpan [ ]
Mat i ansiktet [ ]

Vad fruktar du? Ur ett pinsamhetsperspektiv.

Knirr, knarr.

Sagt och gjort. Brända mandlar knaprar så gott och kommer finnas med i skolväskan i veckan då slutspurten inleds.

Återhämtning, hämta åter, äter håmta.

4 hela långa år sedan julen firades i New York med plastgran och färgade kulor i grenen.

 Tänka sig, att alla klappar är inhandlade! Veckan som kommer ska ägnas åt ordentlig återhämtning från sjukdomar, paketinslagning, lite skola och lite godisbak. Jag planerar även att äta upp de hekton som jag tappat, vilket inte borde vara några svårigheter.

ULRIK!

När jag säger att jag inte är så sugen på fläskfilé och potatisgratäng,
kan du utan avancerade formler räkna ut
att jag har varit magsjuk.

Luciamorgon 2010, som den alltid har och alltid ska firas.

 Ivar "tuppen" Sandborgh var på strålande morgonhumör. 

Kl 6.50 var jag på plats hos familjen S där även mami var på plats. Jag möttes i ytterdörren av en yrvaken Hugo i pepparkaks-pyjamas samt en inte lika yrvaken mamma i blå-randig pyjamas. Kaffet laddades och lussebullarna värmdes i ugnen. När klockan slog 7.00 trängdes vi fyra vuxna och tre barn i det nedsläckta vardagsrummet, hyschandes, mumsandes och sörplandes medan Luciatåget drog igång på tv. Stämningsfullt och vackert. Som det alltid har varit. Som det alltid kommer att vara.

Valla. Där man kan klappa kaniner eller hitta konstiga saker i skogsdungen.

Åh, en helg i Linköping gick fort, alldeles för fort! Nyckelorden för helgen får dock bli
-snö
-ullstrumpor
-maaaaat
-promenader
-PP (Potentiella P... ja, vad?)
-skam
-ostkaka
-oändlig vänskap.

Mot Linköping. (Och detta är ett sånt där fränt tidsinställt inlägg).

Om jag känner Hanso rätt så kommer ögonen tåras på henne när hon ser min skapelse, likt när jag gav en henne en grytlapp som jag virkat själv en gång: "Tack... det här måste vara det finaste du någonsin har gjort. Vi vet ju att du inte var något snille i slöjden, men det här... tack!"

Håll dig i rocken.

Det är inte utan en gnutta avund som jag går och ser ett Lucia-tåg. Om det ändå vore jag, liksom.

Lilla tuffil som nån hade sagt, eller lilla gållan som en annan hade sagt.

Okej, jag är lite ämlig idag (snälla, märk ord).

Inte för att min kropp är vinter-narig och kliar,
inte för att det för typ första gången gjorde ONT när de stack mig med nålen på blodcentralen,
inte för att min kropp är sargad efter ett 75 minuters poweryoga-pass i konstiga ställningar,
och inte heller för att lunch ska ätas med vår föreläsare imorgon.
Eller jo.
Alla ovanstående anledningar spelar nog in lite grann.

Du hade gjort detsamma.

Vi har ätit tacos i princip hela helgen kan man säga.
Man kan även säga att taco-kryddan innehåller en del lökpulver, som har en mindre angenäm effekt på våra magar. Så nu racar vi om vem som somnar först på kvällen. Helt naturligt.

Den som inte kan rulla höfterna kanske kan rulla mozart-kulor, men egentligen vet jag inte.

Igår
rullade jag höfterna på mitt livs första zumba-pass,
blev jag övertalad att testa Jons dataspel där jag skrek och viftade med händerna varje gång jag blev överfallen,
åt jag mig gång på gång mätt på Leilas Rocky Road,
köpte jag glittriga julklappar.

Idag
har jag lite ont i höftböjaren,
har hyacinten slagit ut,
har vi tänt andra ljuset,
vill jag baka vört,
samt slå in mina hittills köpta klappar.

Pyssellådan du inte trodde fanns.

Ordning i verktygslådan såhär innan jul då den ska användas som flitigast. Det kanske inte ser ut som om den är i ordning, men tro mig, det är den.

Min svett igen.

Sådär ja!
Första julklappen inhandlad, 9 more to go.
Det jag inte gillar med julhandel i detta väder, är kontrasterna mellan varmt och kallt. -15 grader kräver sina stickade koftor, halsdukar och mössor samt långkalsonger och lager på lager. När man då kommer in i affären sköljer värmen över en som en våg. När man då börjar klä av sig blir håret elektriskt, halsduken släpar, mig ovetandes, längst affärens slask-smutsiga golv likt en svans samtidigt som svetten rinner på alla möjliga ställen. Denna hemska upplevelse om något, kan få mig att hata julhandeln.

Det som kanske börjar som frost i skägget, byter snabbt skepnad och blir till drypande svett.

Det är inte du, det är jag.

Dagens fantastiska achievement:
Blivit äcklad av mannen på löpbandet bredvid mig då jag plötsligt kände flera svettdroppar på min armbåge. Men då jag efter en stund även kände svettdroppar på min andra armbåge och insåg att det var min egen armhåls-svett som liksom rann ner, blev jag riktigt äcklad av mig själv istället.

Bjäller-klang, bjäller-klang, hördes dingel-i-dång.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, men man tager vad man haver.

Jag är 23 år och snell som flanell.

Det kan finnas olika anledningar till att man peppar sin kille att köpa lite nya skjortor. Jag säger inte att det finns det, utan att det kan finnas.

Inget stoppar mig nu.

Om ni ursäktar. Jag har en barnkonvention att sprida- med eller utan skinny jeans!

Om jag kunde vrida tillbaka tiden, bara en halvtimme.

När du för en gång skull fått igen dina skinny jeans från de ljuva ungdomsåren, knäpp för guds skull inte upp dem, t.ex. när du blivit mätt efter lunchen och vill lätta liiite grann på gylfen. DET FINNS RISK ATT DU INTE FÅR PÅ DIG DEM IGEN!

REKORDKYLA.

Utan att överdriva vill jag påstå att jag varenda dag i typ en veckas tid har mötts av samma rubriker på aftonbladet.se:

"Rekordkyla till helgen"
"Nu kommer den ryska vintern"
"Snökaos i hela landet"
"Köldknäpp till veckan"

Frågan jag ställer mig är: var är kylan och snökaoset? Här i Karlstad må det vara någon minusgrad och lite snålblåst, men "rysk vinter"? Nej, så pass mycket same-blod tycks jag ha mig för detta är inte vinter. Än.

På sekunden. Om jag kunde.

"När de säger att jag inte kan sjunga till exempel, vilket jag tycker är helt fel faktiskt. Jag kan hålla med om att jag kanske sjöng lite dassigt i början, men jag kan faktiskt sjunga mycket bättre nu."

Bästa Håkan, när ses vi?

Att ge eller inte ge.

Överlycklig över mina blodcheckar (presentkort från blodcentralen för att man ger blod) gav jag mig ut i vinterkylan för att spendera dessa på lite adventspyssel och dylikt. Blodcheckarna tas emot på nästan alla butiker i Karlstad, men för säkerhets skull vill man liksom fråga och inte bara helt nonchalant slänga fram en check.
"KRISTIIINAAA??? VISST TAR VI BLODCHECKAR HÄR, VA...? JA, BLODCHECKAR! SLÅR JAG IN DET PÅ PRESENTKOOOOORT?!"
Halva indiska tittade garanterat på mig och tänkte:

Jaså, är hon en sån där snål en, som säljer sina inälvor för att stilla sitt shoppingbegär? Jag som trodde att de som gav blod skänkte sina pengar till Rädda Barnen, men nej nej, den här tjejen är verkligen girig!

Jo tack, jag kan erkänna att jag gladeligen tar emot presentkort istället för att skänka pengar till Rädda Barnen efter att jag tömt mig på både blod och plasma säkert 10 gånger under det senaste halvåret, men nu är det ju faktiskt så att jag är student och redan jobbar ideellt för Rädda Barnen, SKA DET VARA SÅ HEMSKT ATT MAN VILL KÖPA SIG EN FIN DUK TILL JUL, VA?!
...tänkte jag och gick därifrån.

Jag har i alla fall duschat mina krukväxtrer.

Hade stora planer inför dagen.
Men på nåt sätt blev jag fast framför vinterstudion med kaffe och saffransskorpa.

Farväl för alltid.

Alltså jag och den här kaffebryggaren.
Vilken total, jävla miss-match.
Häller jag i vatten till 4 koppar, står den och fräser och hostar i ca 25 minuter tills den anser sig vara "klar". I kannan finnes en halv kopp kaffe svart som natten.
Jag svär,
och spottar,
och fräser tillbaka på den, och hoppas bara att den någonstans, innanför sin plastiga kroppshydda, har en liten, liten rutten själ så att den för en enstaka sekund kan känna ett uns av den besvikelse jag känner. Och när jag lyfter bort kannan för att hälla upp det lilla kaffe den lyckats producera, skrattar antidropp-funktionen mig rakt i ansiktet genom att droppa ut stora droppar kaffe ner på en pysande platta.
Det var droppen. Jag gjorde slut.

T-t-t-t-tiger.

Min hals är sämre igen.
Hostan och snuvan kvarstår.
Johnossi spelar på Nöjesfabriken och jag är inte där.
Men det är stämningsfullt här hemma. Maten smakar. Idolerna presterar och jag skymtar Lina och Hugo på första bänkraden i publiken. Det är fredag. Det är ljuvt.

Jag skulle bara på toa och snubblade över nåt som fick det är pirra till en smula i magen.

Jon gillar att förbereda sig på kvällen inför morgondagen. På den punkten är vi lite olika. Men jag gillar det.

Jag och alla mammor och bäjbisar.

Jag var sååå nära att få gå med min Idol-täckmantel, Hugo, på Idol-genrepet idag, men istället var det någon annan som också behövde ha Hugo som täckmantel på riktiga föreställningen imorgon. Jag klandrar honom inte. Jag menar, Linnéa, Minnah, Olle, Weise och Jay, hallå liksom.

Som tröst får jag gå med Ivar och Lina på rytmik idag. Jag undrar bara hur det kommer bli; alla står i ring med sina bebisar i famnen och dansar och sjunger. Och jag står... själv i ringen? Och dansar och sjunger... för mig själv?

Läpp.

Idag på apoteket hade jag en ynka sak på inköpslistan- försvarets hudsalva.
Efter att jag hade plockat på mig lite annat smått och gott, satte jag sikte på hudsalvan i kassan.
Dessvärre fanns den inte där, bland alla andra lipsyler.
Jag frågar i kassan och hon säger åt mig att köpa Tass-salva för att det är "samma sak som hudsalva, men det får inte heta hudsalva nu när vi är ett privat apotek".
Pyttsan heller. Nog för att jag gillar nymodigheter, men i detta fall får även jag kalla mig konservativ.

Four days and counting.

Hon är stark hon.

Imorgon är det föreläsning har jag hört.
Jag kanske borde gå.
Fast jag känner mig ju inte kry.
Och så är jag himla spänd över episod 5 av min nya favoritserie, Nikita.
En jädra spännande serie det där. Och vilken kvinna sen. Hon är snygg som satan och klår dessutom upp alla muskelpumpade män. Fast ibland undrar man ju hur hon lyckas springa ifrån minst tio supertränade män, iklädd 15 cm-pumps och tight klänning, utan att bli träffad av ett enda av de 1000 skott som avlossas mot henne. Men jag väljer att inte tänka på det så mycket, utan kör på myten att hon är oövervinnerlig.

bildkälla

Glöm det jag tidigare sa om min sjukdom.
Det gills inte. Det var ibumetinen som talade, inte jag! Nu när denna underbara medicin har drivit ur min kropp gör det ont att ligga i sängen. Det gör ont i ögonen av att följa det som händer på filmen. Det gör ont i min hals när jag dricker vatten, än värre när jag försöker äta nåt.
Så jag varnar er alla förkylda där ute- skriv inte blogginlägg med ibumetin i kroppen, det kan komma ut fel, VÄLDIGT fel!

Sickness.

Man kanske inte ska fördöma det här med att vara sjuk.
För att ligga under täcket hela dagen, titta på missade avsnitt i olika tv-serier och dricka färskpressade juicer går inte av för hackor!

En vecka med späck.

Ja, späck var ordet.
Fast utan så mycket plugg.
Och den typen av späck gillar jag.

Tjejig middag med efterföljande aktiviteter.

Alla samlade runt bordet med den otroligt goda fisk-grytan. Recept hittar ni här.

Värdinnans mysiga lägenhet.

Som vanligt vill alla testa sin vighet...

...och som vanligt bjöds det på en massa leenden...

... och crazy out-fits...

...och slutligen lite krasch!

Alltid lika trevligt att träffa er! Ser fram emot nästa gång.

Jag är fääääärdig.

Tentan är inlämnad och jag har HELG!
Jag och bejb drar till Leksand om typ 2 timmar. Jag tänkte hänga med en massa sköna människor, så många bra att jag känner mig alldeles bortskämd. Här är en bråkdel av dem, som har råkat fasta en hel del bilder jag har. Linslusar?

Portugal -10 skulle någon vara värst med fräknar (foto Elina)

Vargavintern -10 skulle någon envisas med att vistas utomhus.

Nyårsafton -09/10. Som så många gånger förr på kärringberget med täckbyxor, enorma mängder snö, bubbel och vackra viskningar i varandras öron på 12-slaget.

Vi ses snart.

Bagge.

Jag tänkte inte blogga om detta äckliga men nu har jag fått nog. Jag behöver hjälp!
Vi har fått ohyra i skåpet.
Små djur i mjölet (mjölbaggar?).
Vi slänger allt mjöl, gnuggar skåpet rent med diskmedel, köper nytt mjöl, men baggarna återvänder. Vi slänger igen, gnuggar igen och köper denna gång inte ekologiskt mjöl, då vi misstänker att det ekologiska mjölet inte besprutas och därför lättare lockar till sig ohyra. Men likförbannat är de där igen!
Så, har någon lite husmorstips? Jag behöver mitt mjöl utan baggar.

Känslostatus.

+ Bästa tv-kvällen i veckan.
- Skrivkramp i tre dagar.

Vart är vi på väg, Karin?!

Igår tappade jag min sport-topp i toaletten, i morse tappade jag min kalender i soptunnan och nu på eftermiddagen tappade jag en rå kycklingfilé i kökslådan. Vart är vi på väg?! På semester älskling, önskar jag att jag kunde svara.

Hjärn-ludd.

Jag är så slut.
Idag ska det pluggas hela dagen,
imorrn är det redovisning av grupparbetet mellan 10.15-16,
på torsdag ska det skrivas hela dagen,
på fredag ska allt lämnas in.
Sen är hjärnan tom ett tag. Jag åker hem till Leksand och suger i mig en massa kärlek, så mycket jag bara orkar. Det kommer bli härliga sleep-overs, underbar middag med alla fina och kanske glögg.
Idag är det tisdag. Fredagen känns lite för långt borta.

Med Maja på sittningen i torsdags, lyckligt ovetande om jävulskapsveckan.

Kokihop.

En liten sensomrig kökshandduk.

Varför det är helt ok att hänga på stan emellanåt.
Tidigare pris: 89:- Nu: 25:-

Bananpannkaka.

Can't you see that it's just rainin'
There ain't no need to go outside 

But baby, you hardly even notice
When I try to show you
this song It's meant to keep you
From doin' what you're supposed to
Like wakin' up too early
Maybe we could sleep in
I'll make you banana pancakes

Det blev så idag.

Besök på fredagseftermiddagen.

Helgen står och knackar på min dörr.
Jag öppnar och frågar vad han har att bjuda på.
"God mat och godis" säger han.
"God mat och godis?" säger jag. "Är det allt du har att komma med?"
"Ja" svarar han. "Och jag vet att du nöjer dig med det".
"Jo jag nöjer väl mig med det" säger jag och släpper in helgen, eftersom jag nöjer mig med det.

Hårresande.

Jag är en extrem sucker för gåshud. Likt Alex Shulman är jag nästan ständigt på jakt efter klipp och liknande som framkallar tuppskinn. Klippen kan vara oerhört töntiga ibland, men ändå får man den där känslan och det händer att det bränner till bakom ögonen.
Så, om du likt jag och Alex Shulman också är på efter detta, ta en kik på detta klipp. OBS! Bra ljud och helskärm rekomenderas! 2,26 in i klippen får jag knottror på kinderna OCH i hårbotten.
Länka gärna om du har något klipp som ger dig ståpäls!

Är kanske den färgglada typen ändå.

Ikväll vankas sittning.
Temat är Black & White och det är typ det enklaste temat någonsin. Bara att ta på sig nåt svart och kanske eventuellt lägga till någon vit detalj.
Det här borde inte vara svårt för mig. Svart liksom. Problemet ligger i att jag aldrig har varit den svart-klädda typen. Har kanske blivit lite mer de senaste åren, men detta gäller i sånt fall mer basplagg.
Så -om inte förutsätt- räkna med att jag kommer stå i panik i eftermiddag utan något att ha på mig.

Jag kan kanske komma undan med min student-outfit?

Gullviva, mandelblom kattfot och hyacint.

Lika mycket som jag längtar efter och tycker om december med advent, Lucia och jul - lika mycket längtar jag inte efter och ogillar de trista månaderna januari, februari, mars. Jag hade vart rätt nöjd om det blev maj direkt efter december, följt av en lång sommar. Det är så lätt då.

Bootylicious.

Oj vad veckorna går fort.
Nåväl.
Idag har jag tränat på gymmet. Alltså i maskinerna! Det händer inte en gång på tusen ens. Men idag så överraskade jag mig själv och Jon med att göra ett ordentligt styrkepass på gymmet.
Sen undrar jag en sak. Vad är det med gymmet och rumpor? Man tittar liksom på allas rumpor hela tiden! Snälla, säg att det inte bara är jag...
Idag såg jag en rumpa tillhörande en tjock farbror som hade tajta gröna byxor och en golfbolls-rund svettfläck mitt i härligheten. En annan hade så nötta träningsbyxor att de var genomskinliga som strumpbyxor och de håliga vita bomullstrosorna gick inte att undvika.
Och denna gång sparade jag mig att duscha tills jag kom hem. Bra val.

Hug.

Liksom många andra älskar jag Bonde söker fru. Kärleken som spirar i de idylliska miljöerna får det att pirra i magen på mig. Men lika generad bli jag många gånger, speciellt under de första avsnitten.
Igår var ingen undantag.
Om det är något som man har lärt sig om kramar under sina 23 levnadsår så är det detta: ska du möta någon i en kram rakt fram ifrån så lutar man sig ALLTID åt vänster med huvudet. Att luta sig åt höger är katastrof! För då kan det bli knock, puss, utrop, näsnudd m.m., vilket i sin tur ALLTID resulterar i en pinsam situation.
Ni hörde det från mig först.

Bildkälla

Tur för mig, tur för henne, tur för honom.

Jag älskar mitt nya gym. Det är stort, ljust, luftigt, fräscht, har tapeter med alptoppar på, de bjuder på frukt, ja listan kan göras lång.
Men.
Till damernas omklädningsrum finns det två ingångar. Den ena ligger precis där man tar av sig ytterskorna och är den naturliga ingången när man kommer till gymmet. Den andra ingången är riktad mer rakt ut mot gymmet, visade det sig igår:
Jag står nyduschad med turban i håret, iklädd endast trosor och strumpor, och smetar glatt in mina armhålor med lite lukta-gott. Damen bredvid mig går plötslig mot en dörr och öppnar den. Jag tänker inte alls på detta, förrän jag får ögonkontakt med en manlig person UTE I GYMMET!
Okej, ungefär en gång på miljonen har jag tur. Detta var ett av de tillfällena. Den manliga personen var ingen annan än min manliga man. Pheew! Dock hoppar jag åt sidan i ren reflex och damen stänger dörren och kommer tillbaka.
"Det var en himla dålig planering måste jag säga. Såg du? Den där dörren gick rakt ut i gymmet!"

Tisdagskul.

Det finns verkligen ingenting med dagens väder som får mig att vilja krypa ur morgonrocken, tvätta gruset ur ögonen och skriva på min hemtenta. Ingenting.

För att lätta upp stämningen en smula.

It owns the weight of the world.

"Vi har precis ätit lunch och nu fikar vi, men sen måste vi skynda oss hem och laga mat."
Så löd ett av mina skickade sms under helgen och det sammanfattar helgen ganska bra. Som alltid när vi ses handlar det mycket om fika, mat, chips, kaffe, öl, hemmagjord müsli, hemmagjord sylt, nybakat bröd, recept, kakor, porslin och fina kökshanddukar. Är det en slump att vi delar dessa intressen? Eller är det intressen vi har skapat tillsammans? Hur som helst är jag oerhört glad att vi delar de intressena som går under etiketten "Mat & kök och en och annan dryck".

Om vi ska prata lite outside the box så var Johnossi-konserten som en dröm. Så bra. Så äkta. Så nära.
Så nära att jag fick Johns svett på mina fingertoppar, så nära att textilfibrerna från Johns fula skjorta finns under mina naglar.

Fröken fräken.

Hem till denna fräkniga pudding idag! Jag yrar omkring och försöker med det omöjliga; att veta i förhand vad jag ska ha på mig. Jag måste ju vara snygg inför John och Ossi, och hur ska jag veta nu vad jag känner för ikväll? Jag gör mitt bästa. Adios!

Idag, imorrn, alla dagar.

Idag: skola mellan 10-17, magknip och fisksoppa.

Imorrn: Uppsala, dalkullor och Johnossi.

<3

Ibland vill man bara hålla en vän i handen.

M.

Matta med mysiga morrhår.

OCH.

Har köpt en ny matta. Den har "lång lugg". Det tyckte jag var lite kul liksom.

What a wicked thing to do

Jag antar att de flesta känner till låten Wicked Game. Den kom ut 1989 och sjöngs av artisten Chris Isaak. Ni vet hur man kan glömma bort vissa låtar man hört i sitt liv, som man liksom inte hört på väldigt väldigt länge. Och hur kul det då kan bli när man hör låten på nytt.
Jag hörde den här låten på Idol-audition nu i år och det lät så här.
Jag fick en sådan härlig flash-back när jag hörde detta och blev genast tvungen att spotify:a låten med Chris Isaak. Och när jag hörde låten kunde jag liksom föreställa mig exakt hur videon såg ut utan att jag någonsin hade sett den. En mer typisk video får man leta efter.
Så.
Här kommer ett litet experiment för er läsare som inte har sett videon.
Lyssna på låten på spotify, Chris Isaak-Wicked Game.
Blunda och föreställ er videon.
Kolla på videon här.
Konstatera att ni föreställde er helt rätt.
Älska det.

Bildkälla

Intrång i ingången.

I morse blev jag hemskt överraskad.
Jag stod naken i klädkammaren och funderade över dagens outfit, när de aggressivt ringer på dörren. I panik över att jag var naken, slog det slint i skallen och jag kunde inte tänka helt klart utan sprang från rum till rum med växande panik då jag kom på att det var den 7 okt = hyresvärden kommer och byter brandvarnare = går in med huvudnyckel om man inte är hemma.
Lyckades i sista sekund slänga på mig en morgonrock och öppna ytterdörren, där jag blir mött av FEM karlar.
-Vi ska byta ut brandlarmet, säger en av dem.
-Eeh, jo alltså skulle du kunna komma om typ 5 min för jag...
-Det tar 2 sekunder, sen kan du gå och lägga dig och sova igen!
-JAG SOV INTE! Men jag skulle precis duscha liksom (lögn).
-Det tar 2 sekunder, säger han igen och jag har inget annat val än att släppa in honom, men jag nöjde mig med att släppa in en, istället för fem. Nån måtta får det fan i mig vara.
Jag gillar helt enkelt inte oväntat besök och dricker inte heller Gevalia.

Hajen.

Varning! Fisk äter fisk. Sisk.

Dagens visdomsord:
Färsk pepparrot är magnifico. Men inte i ögat.