Luciamorgon 2010, som den alltid har och alltid ska firas.

 Ivar "tuppen" Sandborgh var på strålande morgonhumör. 

Kl 6.50 var jag på plats hos familjen S där även mami var på plats. Jag möttes i ytterdörren av en yrvaken Hugo i pepparkaks-pyjamas samt en inte lika yrvaken mamma i blå-randig pyjamas. Kaffet laddades och lussebullarna värmdes i ugnen. När klockan slog 7.00 trängdes vi fyra vuxna och tre barn i det nedsläckta vardagsrummet, hyschandes, mumsandes och sörplandes medan Luciatåget drog igång på tv. Stämningsfullt och vackert. Som det alltid har varit. Som det alltid kommer att vara.