"She's got legs up to here!! Mine only go to there!!"

Det är mycket möjligt att jag har sagt detta förut men,

JAG ÄLSKAR BRIDGET JONES

Hon är helt enkel min stora idol och förebild.

Bildkälla

Här kommer därför några välvalda favoritcitat, som den nörd jag är:


Bridget: [letar igenom sitt kylskåp] Where the fuck's the fucking tuna?
[härmar sig själv från TV]
Bridget: This is Bridget Jones, with Sit Up Britain, searching for tuna.


Daniel Cleaver: Now these are very silly little boots, Jones. And this is a very silly little dress. And, um, these are, fuck me, absolutely enormous panties.
Bridget: Jesus. Fuck.
Daniel Cleaver: No, no. Don't apologize. I like them. Hello, Mummy.
[kyssar varandra]
Daniel Cleaver: I'm sorry, I have to have another look. They're too good to be true.
Bridget: No...
Daniel Cleaver: They're nothing to be embarrassed about. I'm wearing something similar myself.

...och en sista bara...

Bridget: Thank you, Daniel, that is very good to know. But if staying here means working within 10 yards of you, frankly, I'd rather have a job wiping Saddam Hussein's arse.

Jag förstår att ni förmodligen har slutat läsa vid det här laget, men om det skulle finnas en enstaka tapper läsare kvar, gör som jag och skratta med hela hjärtat till Bridget Jones ikväll på tv3.

Snout.

AAAAAaAaAaAaaaaJ!!!

Det gör ont i min näsa.
Ont av nässpray.
Ont av fräsningar.
Kan man ta Stroh-rom i näsan?

Tack Österrike för er användbara rom!

Vaknade med en sårig hals.
Tryckte i mig frukt, vatten, te och alvedon, trots att jag visste att lösningen var en annan.
En till färgen mörkare och till karaktären starkare lösning.
När Jon kom hem förhandlade jag till mig en acceptabel men ändå horribel mängd av denna mörka vätska.
Den skakades och gurglades och svaldes tillslut.
I ungefär 15 sekunder efter att jag har svalt, protesterar hela mitt innanmäte. Eld sprutar ur i stort sett alla mina kroppsöppningar.
Hoppas fan att det var värt det.

I wouldn't say no to some afternoon tea.

Min älskade tékanna från mormor har äntligen fått sig en liten bebis- en matchande mjölkkanna från min drejande vän.

En lätt sträckning i käkmuskeln.

Kan någon förstå att ansiktsuttrycket kan ändras från a till b på mindre än en tusendels sekund när man helt oväntat blir star-strucked på dagis innergård en onsdag eftermiddag? Och när personen i fråga ropar: "Nämen tjenarää... hur ä läget? Så det är du som är här och håller ställningarna idag?", kan jag bara inte hålla mig tyst en enda sekund utan lyckas avverka ämnen som lunch och gummistövlar och flyttlass under 10 meters promenadväg.

Man lär sig nått nytt om sig själv varje dag, tydligen.

Trodde aldrig jag skulle säga det, men...

Blodpudding med lingonsylt sittande i skräddarsits framför Rena rama Rolf.
Hallå vardag!
Och för att ta kvällen ytterligare en nivå högre börjar Fångarna på fortet om en kvart, hurray! I gårdagens avsnitt kunde jag 2 av Fader Forahs (?) gåtor. Det har nog aldrig hänt i mitt liv. Det är kul att se att man har kommit någonstans här i livet.

TOMATOS!!

Iiiiiiih vad roligt!
Torkel Petterssons mesiga karaktär försöker hetta upp det lite i hemmet.
(Varning för asgarv som resulterar i hostanfall och heshet).

Titta här!

En sak till.

Hemma på värmländsk mark, där det mesta inte är sig likt. Mina kläder ligger VIKTA i garderoben. Husets karl har fått liv i blommor jag beordrat honom att kasta. Tvättkorgen är inte överfull. Men va fasen, jag gillar förändringar!

Vad gäller utlandsresan, gick allting snett som kunde ha gått snett. Och ändå blev det så bra!
Det började väl redan på Skavsta kan man säga.

Fångade på kort! H fick med sig två lättöl, (LÄTTÖL!) hemifrån som vi tänkte fira med tillsammans med några mackor på flygplatsen. Just när jag skulle föreviga detta ögonblick med ett foto, kommer en servitris och meddelar att vi absolut inte fick dricka medhavd, alkoholhaltig dryck. Vi kände oss som busiga 12-åringar ungefär.



Väl framme skulle det visa sig att vi varken hade el eller vatten. Men vad gör det när man har en gasspis och snälla grannar (plus en nästintill överpositiv inställning).

Nästa motgång: En morgon hade någon klämt en kolossal med lös brunbjörn på min sarrong. Skulle man skratta eller gråta? Det blev någon blandning som visade sig vara vara återkommande bland vissa av oss.

Frukost av vad trädgården och grannträdgårdarna hade att erbjuda. Apelsinjuice, tomater, passionsfrukt, vindruvor, fikon. Inte konstigt att de flesta av oss fick rejäl skjuts på magen. Detta fick mig även att misstänka att det kanske inte var en hund som hade bajsat på min sarrong, utan istället kanske en av oss? I sömnen liksom? Som kände någe muuuukt, som kände någe sköööönt....

En dag skippade vi stranden för att turista i närliggande Tavira. Vackert, men varmt.


Så när vi hittade ett café i skuggan blev det ganska givet att stanna där för både lunch och eftermiddagsfika, självklart med en traditionell Galaõ.


På restaurang där en påtänkt partykväll förvandlades till: "Ramlade jag? Jag hörde ingenting. I'm just a bit dizzy, it's so loud in here."

Där har ni delar av vår fantastiska resa. Ytterligheternas resa. Dramatisk med lättsam. Stekt fläsk trots skugga. Skratt men dödsångest bland höga vågor. Skrattanfall som förvandlas till hjärtskärande gråt. Hetta. Hetta. Hetta.
Tack Sara, Hanna, Elina för en härlig vecka!

J: försvunnen.

Nyheter

Pimpen Sören från skärdgårdsdoktorn tar med sig sina tre gratängkärringar till värmen vid Portugals södra kust. Återses på svensk mark den 22:a.