En lätt sträckning i käkmuskeln.

Kan någon förstå att ansiktsuttrycket kan ändras från a till b på mindre än en tusendels sekund när man helt oväntat blir star-strucked på dagis innergård en onsdag eftermiddag? Och när personen i fråga ropar: "Nämen tjenarää... hur ä läget? Så det är du som är här och håller ställningarna idag?", kan jag bara inte hålla mig tyst en enda sekund utan lyckas avverka ämnen som lunch och gummistövlar och flyttlass under 10 meters promenadväg.

Man lär sig nått nytt om sig själv varje dag, tydligen.