Bjäller-klang, bjäller-klang, hördes dingel-i-dång.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, men man tager vad man haver.

Jag är 23 år och snell som flanell.

Det kan finnas olika anledningar till att man peppar sin kille att köpa lite nya skjortor. Jag säger inte att det finns det, utan att det kan finnas.

Inget stoppar mig nu.

Om ni ursäktar. Jag har en barnkonvention att sprida- med eller utan skinny jeans!

Om jag kunde vrida tillbaka tiden, bara en halvtimme.

När du för en gång skull fått igen dina skinny jeans från de ljuva ungdomsåren, knäpp för guds skull inte upp dem, t.ex. när du blivit mätt efter lunchen och vill lätta liiite grann på gylfen. DET FINNS RISK ATT DU INTE FÅR PÅ DIG DEM IGEN!

REKORDKYLA.

Utan att överdriva vill jag påstå att jag varenda dag i typ en veckas tid har mötts av samma rubriker på aftonbladet.se:

"Rekordkyla till helgen"
"Nu kommer den ryska vintern"
"Snökaos i hela landet"
"Köldknäpp till veckan"

Frågan jag ställer mig är: var är kylan och snökaoset? Här i Karlstad må det vara någon minusgrad och lite snålblåst, men "rysk vinter"? Nej, så pass mycket same-blod tycks jag ha mig för detta är inte vinter. Än.

På sekunden. Om jag kunde.

"När de säger att jag inte kan sjunga till exempel, vilket jag tycker är helt fel faktiskt. Jag kan hålla med om att jag kanske sjöng lite dassigt i början, men jag kan faktiskt sjunga mycket bättre nu."

Bästa Håkan, när ses vi?

Att ge eller inte ge.

Överlycklig över mina blodcheckar (presentkort från blodcentralen för att man ger blod) gav jag mig ut i vinterkylan för att spendera dessa på lite adventspyssel och dylikt. Blodcheckarna tas emot på nästan alla butiker i Karlstad, men för säkerhets skull vill man liksom fråga och inte bara helt nonchalant slänga fram en check.
"KRISTIIINAAA??? VISST TAR VI BLODCHECKAR HÄR, VA...? JA, BLODCHECKAR! SLÅR JAG IN DET PÅ PRESENTKOOOOORT?!"
Halva indiska tittade garanterat på mig och tänkte:

Jaså, är hon en sån där snål en, som säljer sina inälvor för att stilla sitt shoppingbegär? Jag som trodde att de som gav blod skänkte sina pengar till Rädda Barnen, men nej nej, den här tjejen är verkligen girig!

Jo tack, jag kan erkänna att jag gladeligen tar emot presentkort istället för att skänka pengar till Rädda Barnen efter att jag tömt mig på både blod och plasma säkert 10 gånger under det senaste halvåret, men nu är det ju faktiskt så att jag är student och redan jobbar ideellt för Rädda Barnen, SKA DET VARA SÅ HEMSKT ATT MAN VILL KÖPA SIG EN FIN DUK TILL JUL, VA?!
...tänkte jag och gick därifrån.

Jag har i alla fall duschat mina krukväxtrer.

Hade stora planer inför dagen.
Men på nåt sätt blev jag fast framför vinterstudion med kaffe och saffransskorpa.

Farväl för alltid.

Alltså jag och den här kaffebryggaren.
Vilken total, jävla miss-match.
Häller jag i vatten till 4 koppar, står den och fräser och hostar i ca 25 minuter tills den anser sig vara "klar". I kannan finnes en halv kopp kaffe svart som natten.
Jag svär,
och spottar,
och fräser tillbaka på den, och hoppas bara att den någonstans, innanför sin plastiga kroppshydda, har en liten, liten rutten själ så att den för en enstaka sekund kan känna ett uns av den besvikelse jag känner. Och när jag lyfter bort kannan för att hälla upp det lilla kaffe den lyckats producera, skrattar antidropp-funktionen mig rakt i ansiktet genom att droppa ut stora droppar kaffe ner på en pysande platta.
Det var droppen. Jag gjorde slut.

T-t-t-t-tiger.

Min hals är sämre igen.
Hostan och snuvan kvarstår.
Johnossi spelar på Nöjesfabriken och jag är inte där.
Men det är stämningsfullt här hemma. Maten smakar. Idolerna presterar och jag skymtar Lina och Hugo på första bänkraden i publiken. Det är fredag. Det är ljuvt.

Jag skulle bara på toa och snubblade över nåt som fick det är pirra till en smula i magen.

Jon gillar att förbereda sig på kvällen inför morgondagen. På den punkten är vi lite olika. Men jag gillar det.

Jag och alla mammor och bäjbisar.

Jag var sååå nära att få gå med min Idol-täckmantel, Hugo, på Idol-genrepet idag, men istället var det någon annan som också behövde ha Hugo som täckmantel på riktiga föreställningen imorgon. Jag klandrar honom inte. Jag menar, Linnéa, Minnah, Olle, Weise och Jay, hallå liksom.

Som tröst får jag gå med Ivar och Lina på rytmik idag. Jag undrar bara hur det kommer bli; alla står i ring med sina bebisar i famnen och dansar och sjunger. Och jag står... själv i ringen? Och dansar och sjunger... för mig själv?

Läpp.

Idag på apoteket hade jag en ynka sak på inköpslistan- försvarets hudsalva.
Efter att jag hade plockat på mig lite annat smått och gott, satte jag sikte på hudsalvan i kassan.
Dessvärre fanns den inte där, bland alla andra lipsyler.
Jag frågar i kassan och hon säger åt mig att köpa Tass-salva för att det är "samma sak som hudsalva, men det får inte heta hudsalva nu när vi är ett privat apotek".
Pyttsan heller. Nog för att jag gillar nymodigheter, men i detta fall får även jag kalla mig konservativ.

Four days and counting.

Hon är stark hon.

Imorgon är det föreläsning har jag hört.
Jag kanske borde gå.
Fast jag känner mig ju inte kry.
Och så är jag himla spänd över episod 5 av min nya favoritserie, Nikita.
En jädra spännande serie det där. Och vilken kvinna sen. Hon är snygg som satan och klår dessutom upp alla muskelpumpade män. Fast ibland undrar man ju hur hon lyckas springa ifrån minst tio supertränade män, iklädd 15 cm-pumps och tight klänning, utan att bli träffad av ett enda av de 1000 skott som avlossas mot henne. Men jag väljer att inte tänka på det så mycket, utan kör på myten att hon är oövervinnerlig.

bildkälla

Glöm det jag tidigare sa om min sjukdom.
Det gills inte. Det var ibumetinen som talade, inte jag! Nu när denna underbara medicin har drivit ur min kropp gör det ont att ligga i sängen. Det gör ont i ögonen av att följa det som händer på filmen. Det gör ont i min hals när jag dricker vatten, än värre när jag försöker äta nåt.
Så jag varnar er alla förkylda där ute- skriv inte blogginlägg med ibumetin i kroppen, det kan komma ut fel, VÄLDIGT fel!

Sickness.

Man kanske inte ska fördöma det här med att vara sjuk.
För att ligga under täcket hela dagen, titta på missade avsnitt i olika tv-serier och dricka färskpressade juicer går inte av för hackor!

En vecka med späck.

Ja, späck var ordet.
Fast utan så mycket plugg.
Och den typen av späck gillar jag.

Tjejig middag med efterföljande aktiviteter.

Alla samlade runt bordet med den otroligt goda fisk-grytan. Recept hittar ni här.

Värdinnans mysiga lägenhet.

Som vanligt vill alla testa sin vighet...

...och som vanligt bjöds det på en massa leenden...

... och crazy out-fits...

...och slutligen lite krasch!

Alltid lika trevligt att träffa er! Ser fram emot nästa gång.

Jag är fääääärdig.

Tentan är inlämnad och jag har HELG!
Jag och bejb drar till Leksand om typ 2 timmar. Jag tänkte hänga med en massa sköna människor, så många bra att jag känner mig alldeles bortskämd. Här är en bråkdel av dem, som har råkat fasta en hel del bilder jag har. Linslusar?

Portugal -10 skulle någon vara värst med fräknar (foto Elina)

Vargavintern -10 skulle någon envisas med att vistas utomhus.

Nyårsafton -09/10. Som så många gånger förr på kärringberget med täckbyxor, enorma mängder snö, bubbel och vackra viskningar i varandras öron på 12-slaget.

Vi ses snart.

Bagge.

Jag tänkte inte blogga om detta äckliga men nu har jag fått nog. Jag behöver hjälp!
Vi har fått ohyra i skåpet.
Små djur i mjölet (mjölbaggar?).
Vi slänger allt mjöl, gnuggar skåpet rent med diskmedel, köper nytt mjöl, men baggarna återvänder. Vi slänger igen, gnuggar igen och köper denna gång inte ekologiskt mjöl, då vi misstänker att det ekologiska mjölet inte besprutas och därför lättare lockar till sig ohyra. Men likförbannat är de där igen!
Så, har någon lite husmorstips? Jag behöver mitt mjöl utan baggar.

Känslostatus.

+ Bästa tv-kvällen i veckan.
- Skrivkramp i tre dagar.

Vart är vi på väg, Karin?!

Igår tappade jag min sport-topp i toaletten, i morse tappade jag min kalender i soptunnan och nu på eftermiddagen tappade jag en rå kycklingfilé i kökslådan. Vart är vi på väg?! På semester älskling, önskar jag att jag kunde svara.

Hjärn-ludd.

Jag är så slut.
Idag ska det pluggas hela dagen,
imorrn är det redovisning av grupparbetet mellan 10.15-16,
på torsdag ska det skrivas hela dagen,
på fredag ska allt lämnas in.
Sen är hjärnan tom ett tag. Jag åker hem till Leksand och suger i mig en massa kärlek, så mycket jag bara orkar. Det kommer bli härliga sleep-overs, underbar middag med alla fina och kanske glögg.
Idag är det tisdag. Fredagen känns lite för långt borta.

Med Maja på sittningen i torsdags, lyckligt ovetande om jävulskapsveckan.

Kokihop.

En liten sensomrig kökshandduk.

Varför det är helt ok att hänga på stan emellanåt.
Tidigare pris: 89:- Nu: 25:-