Farväl för alltid.

Alltså jag och den här kaffebryggaren.
Vilken total, jävla miss-match.
Häller jag i vatten till 4 koppar, står den och fräser och hostar i ca 25 minuter tills den anser sig vara "klar". I kannan finnes en halv kopp kaffe svart som natten.
Jag svär,
och spottar,
och fräser tillbaka på den, och hoppas bara att den någonstans, innanför sin plastiga kroppshydda, har en liten, liten rutten själ så att den för en enstaka sekund kan känna ett uns av den besvikelse jag känner. Och när jag lyfter bort kannan för att hälla upp det lilla kaffe den lyckats producera, skrattar antidropp-funktionen mig rakt i ansiktet genom att droppa ut stora droppar kaffe ner på en pysande platta.
Det var droppen. Jag gjorde slut.