Och vi kvinnor pratar om att föda barn...

Saker och ting är sig inte riktigt likt här hemma.
Jon är sjuk och vi kvinnor ska bara veta hur det är när en man är riktigt förkyld.
Högljudda snytningar varvas med "Haaaallåååå, finns det nåt té...?" samt kokheta bad.
Och tydligen kan man vara SÅ sjuk att man inte kan sova och därför kliver upp klockan fem på morgonen för att titta på Oprah, äta satsumas och kolla facebook. Det visste jag inte innan.

Lilies of the valley.

Liljekonvaljer till min fina mamma på mors dag! Jag har plockat dem till dig. Hoppas du känner doften ända ner till Karlskrona och att de står sig till du kommer. Puss och kram.

Grillpremiär.

Så var den avklarad. Premiären. Det finns många premiärer varje dag och varje år, men grill- hör till en av mina favoriter. Tyvärr dog mig kamera efter tre tagna kort, men jag kan för er förtälja att kvällen bestod i VÄLDIGT hög sång, kanske i hopp om att överrösta polackerna på övervåningen, vad vet jag?

Det är lätt att minnas när man var 11 år och dödskär i Nick Carter.

Igår på bussen höll jag på att smälla av. Mitt emot mig (i ett 4-säte) sitter två killar och pratar om olika svenska maffia-gäng. De glider snabbt in på "Snabba Cash" och jag lyssnar facinerat. Plötsligt börjar den ena killen att prata om en "Joel" som tyckte att de hade missat så mycket från boken i filmen, en "Joel" som tyckte att författaren hade gjort en sådan bra personbeskrivning av JW, en "Joel" som var besviken på filmmanuset.
Jag tänker:
Oh no, no, no, det kan väl inte var DEN Joel, oh no, oh my God, nej det kan inte vara Joel KINNAMAN som han pratar om, Oh my god, OH-MY-GOD...
Varpå killen mittemot mig säger:Jo, jag sa ju till Joel direkt att jag tyckte han var som klippt och skuren för rollen som JW...

Jag avlider en smula när jag inser att jag måste trycka på stoppknappen för att jag ska av på nästa hållplats, men återuppstår när den andra av de två killarna säger att de ska gå av på nästa hållplats.
Och jag hade inget som helst emot att gå en omväg för att få gå bakom dem, liite för nära än vad som är okej, och höra dem prata om Joel. Men när de skulle in i en port insåg jag att det var dags att vika av. Jag är ju inte hur besatt som helst!

Bildkälla

Fredag.

Hon som är rädd för fåglar när de flyger för nära, och hon som är rädd för personer som skriker, borde inte gå på stan tillsammans. Det kan bli lite pinsamt då.

Jag fryser inifrån och ut, samt utifrån och in.

Nyss hemkommen från århundradets kallaste fotbollsmatch, Skoghall-Skattkärr.
Jag och Ellen var århundradets kanske mest aktiva/aggressiva supportrar.
Jag tror vi säger så.

Jag trodde jag var en helt okej trädgårdsmästare.

Men tydligen inte.
Denna, en gång vackra, murgröna, införskaffades för kanske två månader sen. Jag köpte den på IKEA och har skött den formidabelt, fast endast i min fantasi har det visat sig. För en dag såg den plötsligt ut så här.



Jag har inte vattnat den för lite, inte för mycket, inte utsatt de för direkt solljus, inte låtit den stå i mörker, SÅ VAR LIGGER FELET?! Är det någon som vet om det kanske är låg livslängd på växterna från IKEA? Är de liksom lite fejk och dör av sig självt, som en tulpan typ?
Tacksam för svar! /Trädgårdstjej_87.

Det är ju Grey's-torsdag och allt.

Min eftermiddag var tänkt att bestå i:
1) Läsa kurslitteratur
2) Förstå kurslitteratur
3) Lära mig kollektivavtalet AB08 utantill
4) Noggrant titta igenom lagar som DiskL, LAS, LOA, MBL och FrämjL.

Dessvärre har jag nog:
1) Skurat skåpluckor (inklusive insidan!)
2) Tvättat
3) Skrubbat fläckar på spisen som jag för länge sedan bestämde mig för att de satt fast för alltid
4) Ropat: "Jaaa, får jag följa med, snälla snälla SNÄLLA!" när Jon skulle åka och klippa sig.
5) Läst kapitel efter kapitel i Skynda att älska
6) Lyssnat på Christer i P3 och lärt mig bl.a. att det är nästintill omöjligt att inte göra nummer ett när man gör nummer två.

Guess who's back.

Ser ni vad jag ser? JIIIIIIIIPPIEEEE! Min sjal är återfunnen! I en hel vecka har en ensamt hängt i ett ensligt klassrum. (Jag förstår att jag låter ytlig med mitt evinnerliga tjat om denna sjal, men den som vet vad jag gick igenom när jag skulle köpa den, vet också dess värde. Inte pengamässigt alltså, utan kämpamässigt).

Naaaaj.

HALLÅ? HAR NÅGON SETT MIN SJAL? DEN ÄR SÅ ÄLSKAD OCH SÅ BORTA. HÖR AV ER (Jag tar även emot anonyma tips om eventuella tjyvar).

Will you still need me, will you still feed me, when I'm sixty-four.

Jag behöver snabba tips på vad jag kan skriva på min önskelista. Någon som vet nåt jag behöver? Eller någon som vet nåt jag vill ha? Jag hatar att erkänna det, men en gång för många år sedan tänkte jag att den dag då jag inte längre vet vad jag önskar mig när jag fyller år, då vet jag att jag är gammal. Jag kan lika gärna önska mig löständer och smörj-olja till rullatorn på en gång.

Sommarens första barfoting.

Pingstdagen till ära tog vi en spontan tur ut till Hammarö. Vi åt, kände gräset under tårna, skrämde iväg hungriga fiskmåsar, matade hungriga gräsänder, läste och åt lite till.




Medan jag nästintill somnade till bilder om ett sommartorp utanför Hagfors där Alex Shulman plockade gräslök till sin pappa och spelade CocaCola-cup varje midsommarafton, band Jon vänskapsband med ett förälskat gräsands-par, fascinerades av hanens krulliga stjärtfjädrar och viftade då och då häftigt till för att skrämma bort en girig skrattmås. Jag försökte förstå varför man kände vrede mot skrattmåsarna och kärlek till änderna. Men jag blev inte riktigt klok och slutade därför fundera. Vissa saker bara är.

Häll ut havet ända bort till horisonten.

Tillslut hittade jag en outfit i fredags. Inte särskilt spektakulär. Mitt hår var inte särskilt lent och glossigt heller, som jag hade räknat med. Men vinet var gott. "Ett glas" hos Johanna "innan den riktiga festen" blev till några fler. Vår planerade ankomst till den riktiga festen var utsatt till 19.30. Vi anlände någon gång efter kl 22. Men tiden går fort när det ena intressanta samtalsämnet avlöste det andra: musik-böcker-gud-håkan-musik-alex schulman... Och det bästa av allt var att vandra hem klockan fyra under ljusa skyar, fågelkvitter och syréndoft. Så bra.

Kejsarens nya hårspray.

Det är fredagkväll. Jag har köpt ett Riesling och ett hårspray som heter Silk&Gloss. Och som vanligt har jag ingenting att ha på mig. Vad tror ni, kan man komma till festen iklädd gamla mjukisbyxor med luft-knän, en hålig t-shirt och ett silkeslent och glossigt hår?

Sagan om mitt elefant-/döskalle-halsband som inte slutade så lyckligt.

Jäklar i min lilla låda. När första åsksmällen kom, skvatt jag så häftigt att jag råkade rycka av mig halsbandet!!

Känslan som uppstår när ett halsband går sönder är så jobbig! Man vill liksom sitta still för att det inte ska rasa mer, samtidigt som man vill skynda sig att få tag på ändarna för att det inte ska ska ramla av fler pärlor. Fast man vill ändå gråta av sorg och kasta iväg halsbandet så långt man kan av ren ilska. Då är det väl inte så konstigt att det blir blaj av allt?

För en gångs skull, lite ledig eftermiddag.

Termometern visar 24 grader i skuggan, men jag anar några orosmoln på himlen. Blir det åska, tro?

A young summer's youth.

Jag plågas nästan ihjäl i väntan på balkonghäng på Gärdesvägen med fina människor, bra musik, massa vin och salta pinnar (alt. chips, nötter eller annat snask).

Jon kallar mig tvättbjörn. Jag tycker mest synd om mig själv.

Att få en kvast i ansiktet bör inte underskattas. Speciellt inte om det är lördagkväll och Skattkärrs damer har lagfest.

.

Ibland händer de saker som man inte kan förbereda sig på. Man vet inte hur man ska handskas med det, hur man ska reagera, hur man inte ska reagera och det värsta av allt: hur länge man ska bära med sig känslan. Kommer den alltid finnas är, kommer den stiga eller avta?

Wilma har somnat in, inte bara dragit en djup snarkning efter en lång promenad i skogen, där hon har vadat i diken och morrat åt enbuskar. Nej, hon har somnat in i den djupaste sömnen, den som man inte drömmer i eller vaknar ifrån, utan den typ av sömn där man inte vaknar upp igen. I alla fall inte i denna värld. Enligt någon är hon i Nagiala och plockar blommor, enligt någon annan är hon i hundhimlen. Vem vet? Inte jag. Men borta är hon inte. Kommer aldrig att bli.

Same same, but different.

Var det dags att byta skor? Kanske. De nya kostade mig en tur till Spanien, 5,99 euro samt en parkeringsböter. Värt eller ovärt? Tåls att tänkas på.

Bildsprut.

När jag kom fram blev jag ombedd att packa upp min väska i detta vackra rum.

Sedan visades jag runt bland diverse loppisfynd, som detta bord och denna fina "lykt-lampa".

Granatäpplena var i blom, tyvärr ingen frukt än.

Uppe på kullen skymtas något som börjar likna ett hus.

Min favorit vallmon växte hejvilt, både röd och lila (som jag aldrig tidigare har sett.)

Utsikten från "mitt" rum- en ruin. Synd tyckte mamma, tills hon upptäckte att det faktiskt växte vallmo på taket.

Längst ner ifrån olivodlingarna upp mot huset som man ser till vänster i bild (till höger den ökända men mycket praktiska husvagnen).

Pappa vid en underbar lunchrestaurang långt uppe i bergen. Maten var det bästa på länge och utsikten att dö för.

Den obligatoriska uppställda bilden!

Köket börjar ta form, även om det i fotande stund saknades en del skåpluckor och en liten vägg vid kylskåpet.

På morgonpromenaden plockades det apelsiner som sedan blev apelsinjuice.

Hur gott?

En eftermiddag när jag och mamma kom hem från en tur till Spanien möter vi pappa med en 4 veckor gammal get (killing?) i famnen. Den bor hos en bananodlande man, gillar att åka vespa och tror att den är en hund, fick vi veta.

Ett stort slick runt munnen när det lagas fläskkotletter.

Invigning av eldning i nya spisen och av den nya Klippan-soffan, vars tyg är specialbeställt och fick mig och mamma att slita vårt hår både en och tre gånger när den skulle träs på. Men fint blev det tillslut.

Sysselsatt med en smula galenskap.

Hej, godmorgon.
Jag har en himla massa för mig, så som att tämja leoparder, sy flanellskjortor, valla skidor med smör, plocka ananas, baka napoleonbakelser, fånga bin, segla i ett paraply, klättra i blåbärsris, måla tånaglarna randiga, kela med dammråttor och måla alla vägstreck orangea.
Men jag garanterar, så fort dessa småbestyr är överstökade ska jag ge en uppdatering om min vecka i Belmonte.
Hejsålänge.

Jag pallrar mig upp från solstolen för ett litet "Hallå".

Sänder ett vykort från ett soligt men stormigt Portugal. Ja, jäklar vad det blåser. Men det gör inte så mycket, för jag har badat i havet, shoppat Converse för 400:-, druckit apelsinjuice på egenplockade apelsiner och förälskat mig ännu mer i vallmon som växer överallt här just nu. Ovan "ogräsar" den bland olivträden.

Har någon hört något om blabla-jökull? Det ryktas om att den är i farten igen. Jäkla otur i sånt fall. Känns nedrans jobbigt om jag måste stanna några dagar till.

Dubi-dubi-dubi dub dub dub.

Jag är mitt uppe i mycket nu. I all stress blandar jag:
-packning,
-klädrensning,
-deklarerande,
-pluggande,
- och lite till
med god mat och glad dans till härliga 90-talshits.

Vi hörs igen om en vecka, och då har jag förhoppningsvis bruna ben, någon enstaka fräken på näsan, två par skor och färsk egenplockad frukt med mig i resväskan och är troligtvis påfylld med energiiii som räcker fram till sommarlovet!

Adeus.