Känslan som uppstår när ett halsband går sönder är så jobbig! Man vill liksom sitta still för att det inte ska rasa mer, samtidigt som man vill skynda sig att få tag på ändarna för att det inte ska ska ramla av fler pärlor. Fast man vill ändå gråta av sorg och kasta iväg halsbandet så långt man kan av ren ilska. Då är det väl inte så konstigt att det blir blaj av allt?
torsdag 20 maj 2010
Sagan om mitt elefant-/döskalle-halsband som inte slutade så lyckligt.
Jäklar i min lilla låda. När första åsksmällen kom, skvatt jag så häftigt att jag råkade rycka av mig halsbandet!!
Känslan som uppstår när ett halsband går sönder är så jobbig! Man vill liksom sitta still för att det inte ska rasa mer, samtidigt som man vill skynda sig att få tag på ändarna för att det inte ska ska ramla av fler pärlor. Fast man vill ändå gråta av sorg och kasta iväg halsbandet så långt man kan av ren ilska. Då är det väl inte så konstigt att det blir blaj av allt?
Känslan som uppstår när ett halsband går sönder är så jobbig! Man vill liksom sitta still för att det inte ska rasa mer, samtidigt som man vill skynda sig att få tag på ändarna för att det inte ska ska ramla av fler pärlor. Fast man vill ändå gråta av sorg och kasta iväg halsbandet så långt man kan av ren ilska. Då är det väl inte så konstigt att det blir blaj av allt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tråkigt! Det såg ut som ett fint halsband... Kan du laga det? Det är bäst att låta att bli att pilla på saker om man är så lättskrämd!!
Ibland är regn bra! Och framför allt mysigt :) Kanske inte just när det är ens enda lediga dag, men...
Jag har varit på gymmet, duschat, nyss druckit kaffe, föreläsning 13-15, handla, göra pizza, iväg på picknick, äta pizzan, förfesta och sist gå uuuuut! Blir fyllesmskväll ikväll alltså? :)
Skicka en kommentar