Jag älskar OS.
Tappra idrottsmän/-kvinnor och deras prestationer berör mig något oerhört!
Jag snyftar till minst en gång om dagen av lycka, skräck eller besvikelse eller alla tre på samma gång.
Snyft 1: Helena Jonsson misslyckas igen och man får se henne i tårar av besvikelse.
Snyft 2: Anja Pärsson flyger 60 m och slungas handlöst in i mål (själva kraschen fick mig inte att gråta, men att se Lidsey Vonn, Pernilla Wiberg, Anjas mamma och syster i tårar av rädsla, fick även mig att böla).
Snyft 3: Se Anja stå på startlinjen i samma störtloppsbacke som hon kraschade i, för att ställa upp i superkombinationen.
Snyft 4: Se Anjas lättnad och stolthet efter att ha gått i mål på störtloppet i superkombinationen.
Snyft 5: Se Anjas glädje när hon inser att hon kommer att vinna brons i superkombinationen.
Snyft 6: Se Anja i tårar ta emot blommor på blomstercerminin.
Snyft 7: Se Anja ta emot bronsmedaljen.
Det har varit två kämpiga dygn för mig som, trots alla tårar, kämpat för att inte använda upp allt hushållspapper. Bara det är ju nästan värt en guldmedalj i sig, kan jag tycka. Okej, jag kan gå med på ett silver då, om guldet går till mig när jag har städat och kommit en bra bit på hemtentan.
Bild från aftonbladet.se
2 kommentarer:
Alltså, jag fattar inte vad det är med sport som gör en så blödig! Jag är likadan... Men igår missade jag det mesta tyvärr :(
Lycka till med hemtentan! Om du kör hårt med den nu, så kör jag hårt med min tenta. Deal? Sen får vi fira helghelghelg och dricka ölölöl och äta chipschipschips.
haha! jag är precis likadan!
Skicka en kommentar