Are we there yet?

Helt plötsligt gick det upp för mig att hemtentan i organisationsteori ska vara klar om 7 dagar.
Den ska omfatta 4000 ord och jag har en så länge skrivit 24.
Jag ska läsa 1500 sidor kurslitteratur och jag har hittills läst 5.

Jon jobbar 12-timmarsdagar så jag blir mer eller mindre tvungen att sköta hushållssysslorna.

Två gubbar som skulle rensa våra ventiler intog idag vår lya. Jag hade hoppats på att inte möta dem, så jag skullle slippa skämmas över slagfältet/soptippen/hundkojan här hemma.
Givetvis kommer de när jag precis är på väg till skolan. Jag slår ner blicken och säger att jag har oerhört bråttom iväg.
Och givetvis kommer de igen när jag precis har kommit hem. Eftersom jag nu på eftermiddagen var hemma samtidigt som de, kände jag mig tvungen att städa under tiden som de var här - de får ju ABSOLUT inte tro att jag sitter och pillar mig i naveln när det ser ut som det gör här hemma.
Så jag städade. Vek tvätt. Diskade. Och tänkte: Kan de inte gå snart så jag kan börja skriva på min förbannade hemtenta?!
De gick. Och nu sitter jag här och vill inget hellre än att få sommarlov.

Bild tagen från emeliesolen.blogg.se, sommaren -09 på grill- och badafton i Sunnanäng.

Lite om mycket på besök i Dalom.

Helgen kom och gick.
Det är så med helger. De kommer fort som attan och sen, utan att du vet ordet av, är det söndag eftermiddag och du blir tvungen att öppna din kalender och tänka på måndag morgon.

Hur som haver var Leksand lika vackert som alltid.
Promenader avlöstes av arbete i keramikverkstaden och semlor.
Samtalsämnena växlade snabbt mellan fläsk i alla dess former och orsaker till vissas ointresse för OS.
Vi spanade efter mask i hallonen timmar efter att en gråhårig gumma skrattat gott åt Finlands sämste trädgårdsmästare, Maski Hallonen.
En officier och en gentleman fick oss att fälla både en och två tårar där vi satt med tallrikarna på våra magar och tryckte i oss vitlöksbröd.
Vi tog sparken till Baren och skrek: "DU VET ATT DU HAR LYCKATS NÄR DU SLADDAR MED SPARKEN PÅ KONSUMS PARKERING KLOCKAN ELVA EN FREDAGSKVÄLL!!"

Och till sist: "Julia det är jättefint väder ute, vi gör varm choklad och går ner på isen!"


Någonstans mellan Hannas entusiasm och mitt chokladkokande försvann det vackra vädret och vi kunde inte ens se från Orsandbaden till Barkdal. Men vad gör väl det.

Ebba är inte den som klagar över lite frost i skägget.

Ebba är inte heller den som vill posera på kort utan att en belöning utlovas.

Tjejen med en smula galenskap.

Idag ska jag åka på semester.
Inte på vilken semester som helst utan på hemsemester.

Såhär innan vi ska åka mår jag himla bra. Jag gör små hoppsa-steg mellan klädkammaren och vardagsrummet samtidigt som jag visslar glatt på Cornelis Wreesvijk.

Vid sju-tiden ikväll anländer jag till Gärdesvägen, och jag veet att jag kommer se Hanna kika ut genom fönstret när jag kommer, att hon kommer titta på mig genom kikhålet i ytterdörren i två sekunder innan hon öppnar bara för att i två sekunder få njuta av synen av min förväntansfulla och upprymda min.
Och när jag ställer ner min väska på golvet i hallen och virar av mig halsduken samtidigt som Hanna frågar hur resan gått, så kommer jag tänka att det är himla skönt att vara hemma.

Hallå i hålet! I Bullerbyn sommaren -06 (tusan vad länge sen!).

Åldrandets charm.

Idag upplever jag någor jag inte upplevt på säkert hundra år. Minst.
Det svider sådär på skinkorna som det gjorde när man var liten och hade åkt stjärtlapp eller dyl. och gått ute med blöta täckbyxor alldeles för länge.

Idag satt jag bakom Elise på hennes bob i en nerförsbacke på väg hem från dagis.
Jag upprepar: EN!
Nog för att bobben var lite isig och kall, men ändå!
Jag antar att vi kan dra följande revolutionerande slutsats:
Ytterligare en nackdel med att bli äldre är att man tydligen får köldkänsligare skinkor.

Interesting facts.

På senaste tiden har jag haft rätt så ont om strumpor.

Detta har lett till att jag i smyg har lånat strumpor av Jon i princip varje dag.

Att hälen på strumpan har suttit uppe på vaden på mig, och slutat strax under knät har jag inte brytt mig om riktigt.

Igår tyckte jag att det var dags att köpa nya EGNA strumpor. Gick från Åhléns till Lindex till H&M till Kapp Ahl för att hitta de billigaste (varför har de inte Rättviks marknad här i Karlstad?).

Först på kvällen erkände jag för Jon att jag under en längre tid använt hans strumpor.

JU: -Jag har köpt strumpor idag.

JO: -Jaha...

JU: -Eehm. Jag har ju faktiskt använt dina ett tag nu...

JO: -VA?! Mäh! Var det därför jag hittade mina strumpor ihopkorvade i soffan igår??

JU: (Nej! Hur kunde jag lämna spår efter mig!) -Mjooo...

JO: -Du får ju köpa egna!
JU: -Jag har gjort det. Nu.

Ganska skönt faktiskt.

Förändringarnas vind

Idag vänder det.
Aerobics kl 19.00, SOM jag har väntat.

Innan dess ska jag
- på styrelsemöte
- skicka iväg mitt cv
- ignorera fläckarna med spilld saft på köksgolvet
- längta efter OS
- blänga på kurslitteraturen utan att öppna den

När lyckan träffar vindrutetorkarna.

400 riksdaler i sjön.




Tur att man är tät i dessa lägen.

Ett prov på (inte så) avancerad matlagningskonst.

Välkommen till Julias matlagningsskola.
Idag ska ni få se hur förbannat skicklig jag är i köket.
Jag menar, eftersom jag inte är så bra på skridskor, så kan jag väl åtminstone få vara bra på det här, okej?

Hemligheten är att det låter lite krångligt, men i själva verket är det himla lätt plus att det känns lite festligare än en vanlig köttfärslimpa!


Fylld köttfärslimpa i filodeg (2 limpor)


800 g köttfärs
1 liten purjolök
1 paprika
1 paket fetaost
1 ägg
ca 3 vitlöksklyftor (efter smak)
salt och peppar
Filodeg
Smält smör

1. Hacka grönsakerna ganska fint och tjoffsa sedan ihop alla ingredienser i en bunke (inte filodegen då förstås).

2. Lägg ut ett ark filodeg och pensla detta med smält smör. Lägg på ett till ark filodeg uppe på det första för att göra det mer hållbart.

3. Ta hälften av köttfärsröran och baka ihop den till en limpa på filodegen.



5. Täck alltihop med ett tredje ark och vik in kanterna/kortsidorna.

6. Rulla ihop.

7. Gör likadant med resten av köttfärsen och lägg de båda inbakade limporna på en plåt. Pensla med smält smör.

8. Ställ in ugnen på175 grader i ca 40 minuter.

9. Servera med en god sallad eller med vad du vill egentligen. I det här huset blev det matkorn idag. Jag tyckte först att matkornen luktade lite stall, men efter noggrant smakande ändrade jag mig som tur var.

En sådan söndag.

Drog upp rullgardinen i morse och möttes av strålande sol från en blå himmel, gnistrande snö och livliga fåglar i lönnen utanför.

Idag är en sån dag, då man tänker på en av många vinterdagar i Olsnäs då man efter en sparktur på isen, sätter sig ner i solen på ett sittunderlag, tar fram termosen och äggmackorna, lyssnar på fågelsången och suckar "aah" efter varje ny kaffeslurk man tar.

Idag är också en sån dag, då vi låter tvätten hänga kvar fastän att den är torr, låter disken stå från gårdagen och tar på oss varma kläder för att promenera 20 minuter bort till syster för en kopp kaffe (jag) och för att laga ett element (Jon).

Wilma vant-tjuv

Mam och pap skickade en uppdatering från bygget igår med en hel del bilder. Bl.a. dök denna bild upp, som fick mig att längta IHJÄL MIG! Ser ni inte blicken?!?! Den bara skriker "Juuulia, kooom till miiiig!"
Lilla gamla gumman, jag ska försöka komma i mars. Jag förstår att dieten med morötter och ris inte direkt får dig att skutta omkring på bakbenen och klappa med framtassarna, men lita på att du ska få dig en korvbit av mig när jag kommer. <3

"Me tolto" (Me too)

Med Ida och Ellen vid min sida under nollningen i höstas

Igår var det välkomstfest för nollorna på Tempel. När tiden var inne för mig att ta bussen hem träffade en tjej från Ukraina som också skulle med ettans buss. När vi skulle skiljas bytte vi nummer och lovade att smsa varandra när vi hade kommit hem då hon, precis som jag, var lite mörkrädd. Hon hoppar av på hållplatsen innan min ungefär kl 24.55.

ELENA kl 01.08: "Hello Julia I am home! Elena"

JULIA kl 02.01: "Me tolto!y julia"

Idag mår jag som jag förtjänar.

Vi kan kalla det vårlängtan.

När jag går ut ur porten på morgonen brukar jag mötas av två möjliga karaktäristiska dofter, beroende på hur vinden ligger just den dagen.
Det kan antingen vara:

1. Kaffe från Lövbergs Lila-fabriken nere på stan.

2. Skit från pappersbruket i Grums

Jag brukar se det som ett teckan på att det kommer bli en bra eller dålig dag.
Men så finns det vissa dagar, som idag, då vinden vilar och det inte luktar något alls.
Spännande! tänkte jag. Den här dagen kan bli hur som helst!
Då jag får syn på en pinfärsk (hund-?)bajskorv som ligger och pyr i snön, tog jag det som ett tecken på en dålig dag.
Mycket riktigt. Jag är liiite mer sen än vanligt till skolan och beslutar mig därför för att ta "genvägen". BIG MISTAKE!! "Genvägen" var inte uppskottad, men när jag väl kom dit var det för sent att vända om. Jag försöker hoppa mig fram mellan de redan befintliga fotspåren, men lyckas sådär. Stövlarna fylldes med mer och mer snö och när jag äntligen kom ut på parkeringen och stampade av mig snön, chippade det glatt inuti skorna.

Denna mysiga företeelse ger mig två stora andledningar att längta till våren:

1. Man slipper få snö i skorna.

2. (Hund-?)bajskorvarna blir inte lika synliga mot den bruna marken som mot den vita snön.

"Utan frisco-brödet bli burgaren naken, exposed, rädd!"

Är det bara jag som ÄLSKAR Maria Montazami i den nya MAX-reklamen?

Vill inte gossarna ha mig, få välan gubbarna ta mig.

Är det bara jag som tycker hemskt illa om att skriva CV?

Eller nu var jag oklar.

Jag menar personligt brev.

Själva CV är en riktig ego-boost när det framför ögonen radas upp hela min utbildningsresa (Guuud vad jag måste vara bildad!) och alla mina anställningar (jag kan ju i princip gå in pension nu, med all den här arbetslivserfarenheten!).

Men när det kommer till det personliga brevet där man ska glänsa med sina fantisktiska egenskaper börjar man helt plötsligt tvivla om man egentligen är så himla glad, bra och positiv som man försöker framstå som.

Men sen tänker jag att VA FASEN! Jag kan ju! Och får jag inte det här jobbet så är det väl bara att leta vidare, vilket osökt får mig att tänka på ett litet ordspråk från dalarna som jag har lärt mig från min kloka vän Elina: Vill inte gossarna ha mig, få välan gubbarna ta mig.

Eller hur var det?

Dagens nyttiga

Idag kompenserar jag mitt långa träningsuppehåll med att inte träna och istället ta en omega3-tablett.

Det vore ju dumt att vara osmart, menar jag.