Då var man här igen.

Tillbaka i skolbänken.
Jag är inte riktigt van vid begrepp som är svåra att uttala, som deskriptiv, epistemologi, intentional, kausal och deterministisk.

Barcelona baby.

Skräckblandad förtjusning på balkongen.

En halvtimme innan utcheckning insåg vi att vi inte hade ett enda kort på oss tillsammans. Därav detta halvdana försök där Jon ser misstänksam ut och jag en aning sammanbiten.

Ja, vi åt en hel del tapas. För att det är så in i bomben gott! Sangria på det och kvällen var fulländad.

Fotvilan gjorde sig bra ihop med en apelsinjuice.

Jag lovar att det är jag som sitter där borta på trappan.

Ja, kamerablixten har inte direkt smattrat under helgen. Varför fotografera situationen när du kan vara i den? Lite så tänkte vi nog. Barcelona har gett oss fina minnen av god mat, mysiga gränder och ljumma kvällar. Jag har gett Barcelonas gator mina tårar. I jakt på den billigaste mojiton vände jag mig om lite för häftigt och fick en järnstolpe på min inre ljumske för att tala klarspråk. Jag grät en skvätt, gjorde jag. För det gjorde så förbannat ont. Rent psykiskt hämtade jag mig snabbt när jag fick syn på ett erbjudande om en billig ostbricka i ett hörn. Fysiskt sett behöver inte gå in på min läkningsprocess, men jag säger bara BLÅNAD. Så.

Chocolate.

3 timmar till avfärd! Firar med 3 riktigt fina (och dyra) chokladpraliner till mellis. Jag har även köpt ett par 59 kr-sulor till mina 99 kr-skor så att jag ska kunna vandra Barcelonas gator upp och ner. Det kallar jag smart shopping. So long, fellows!

Den gröna sanningen.

Saker blir inte alltid som man tänkt sig. Ibland blir det bättre, ibland sämre. Den här otroooligt nyttiga smoothin (även kallad Glowing Green Smoothie) t.ex. blev inte riktigt lika god som jag hade tänkt mig. Tracy Andersen och jag är än så länge inte superduper tighta men hey, att bygga upp en relation till någon tar tid.

Ikväll packar jag till min stora glädje väskan till en romantisk weekend i Barcelona. Ja, jag väljer att kalla den romantisk, även om 30 graders hetta inne i en storstad inte är optimalt. Vi får ägna dagarna åt att torka svetten ur varandras pannor och kyssas i skuggan av någon enorm byggnad.

I heard it through the grapevine.

Den som känner mig vet att jag inte är mycket för att vara ensam längre än ett par timmar. I brist på sällskap är jag nu mer vän med Tracy Anderson. Vi ska köra ett aerobicspass ikväll. Innan dess ska jag bara sminka mig, smörja in mig med Dove Glow, sätta på mig stringtrosor under mina supertighta och trediga tights, raka benen (läs: sätta på mig sport-top, dra på mig Jons gamla hockey-shorts, samla skatboet i en sne-tofs och sätta på mig gårdagens träningsstrumpr) och SEN är jag redo att inta vardagsrumsgolvet like a real housewife of K-town.

Sommaren som gick.

Firat fina födelsedagar

Tagit några nattdopp

Firat midsommar igen och igen.

Spenderat tid med dessa kullor

Klappat, sprungit ifrån och pratat med fjällkossor

Plockat hjortron i en regnig skog

Syltat dem och ätit dem till våfflor

Lagat mat på vedeldad spis.

Den läskigaste fågelskrämman jag någonsin mött.

Badat i havet

Blickat ut mot horisonten och tänkt att det är fantastiskt att Sverige är så vackert och att det ser så olika ut runt om i landet.

Ätit tårtor med färska bär ganska ofta.

Kräftskiva i Laknäs, den bästa hittills trots ett och annat personligt missöde.

Med fina vänner

Och jag var värsta kräft-eatern. Åt typ sju stycken och fick flott i hela ansiktet

Kom näst sist i kubb-turneringen, dålig teknik?

Bråkat, sprungit, lekt, myst och skrattat en hel del med denna vilde som emellanåt är helt okej.

Error.

Jag försökte nyligen ladda upp en kavalkad av somriga bilder för att på bästa sätt berättiga min frånvaro i bloggvärlden den här sommaren. Men mitt i allt hänger sig datorn och jag blir en smula irriterad.

Det är som om min dator riktigt tigger om att bli kastad på soptippen, alternativt att mitt internet kräver någon typ av uppgradering. Var felet ligger kan jag på grund av min okunnighet inte lokalisera, och spelar mindre roll. Någon tigger om stryk och blir det inte skärpning riskerar båda att ryka med. Kollektiv bestraffning kanske är min grej numera.

En Belso.

Jag är sommar-sambo med en hund som gör mig galen. Dricker hon inte kiss ur toaletten, frossar hon i en bajsblöja, rullar sig i överkörda grodor eller jagar osynliga djur i leriga bäckar. Hon tar sig ett och annat blåbär eller hallon under morgonpromenaden, som hon sväljer ner med en gräshoppa, myra eller en daggmask. Hon sliter sig och jagar skrämda barn på badplatsen (för att leka), springer efter bilar med släpvagn, hoppar ur motorbåten och simmar målinriktat efter skräddare och skäller ut småfåglarna som hackar efter mask i vår gräsmatta. I övrigt är hon är mycket fin och för det mesta snäll hund som simmar bra. Att hennes mamma är en labrador hyser vi inga tvivel om. Frågan vi ställer oss är vem hennes pappa är. Jag skull gissa på lejon eller varg. Har vi en intresserad köpare? Hörde jag 20 kr? 25?

Sommarhälsning från norr.

Tjenixen. Är på minisemester i Norrland, närmare bestämt Örnsköldsvik med tillhörande "byar" Geneön och Tennviken. Jag har det fantastiskt bra. Hade nästan glömt bort hur mycket jag älskar att bada i havet i Sverige. Sådär lagom mycket så att jag kommer tycka det är skönt att bada i sötvatten när jag kommer hem till Olsnäs. På tal om vatten har jag förresten ätit strömming med mandelpotatis. Egenfiskad och egenodlad. Och dykt med ett oranget cyklop från 70-talet efter en förlorad sko. Lite äventyr hör semestern till och lite semester hör livet till.

SOMMARLOOOOV!!!!

Vi ses väl om någon månad eller så.

Imorgon går jag och Alvdeon till jobbet.

I ett försök att vara positiv i min sjukdom (och all skit som den medför) yttrade jag till Jon något i stil med att "det är rena nöjet att vara sjuk i en nystädad lägenhet". Och det är det om man jämför med att vara sjuk i en ostädad lägenhet. Men i övrigt är det ganska svårt att vara positiv.

Irritationslistan.

Ytligt och grått så feel free att ignorera detta.

-Potatis som kokar över
-Återkomst av halsont
-Torkan i Östafrika
-En taggboll i strumpan
-För varmt på bussen
-Regn på dagen, sol på kvällen
-Finne, en så kallad "underbrännare", i pannan
-Potatis som kokar över igen, trots att man lyft på locket och sänkt värmen

En fågel viskade i mitt öra...

Min fantastiskt fräkniga, fin-Elina fyllde fenomenala 24 år igår så GRAAATTIS!!! Ingen vet hur en födelsedag ska firas som du, lika barnsligt förtjust efter 24 år. Min fina vän.

Gästbloggare.

Hej. Jag heter Trött. Jag kommer till Julia när väckarklockan ringer, om och om igen. Jag kittlar bakom hennes ögonlock när hon går upp och sätter på kaffebryggaren, när hon tvättar ansiktet och när hon brer sina frukostmackor (som för övrigt ser likadana ut VARENDA morgon; två hårda, en med ost och gurka, en med skivat kokt ägg). När kaffet sköljs ner i hennes kropp, försvinner jag för en liten stund. Men när hon sätter sig på tåget kl 7.02 kommer jag tillbaka och jag sätter mig då i hela hennes överkropp, vilket resulterar i att hon somnar i de konstigaste positionerna på tåget. Efter lunch är jag där igen, men då blir jag dränkt av kaffe och tar mig inte riktigt upp. Sen håller jag mig någorlunda borta tills Julia kommer hem till sin lägenhet. Så fort hon går innanför dörren slänger jag mig över henne, vilket gör att Julia blir irriterad och gråtmild. Ibland händer det att hon blir stående i hallen med skor och ytterkläder på och ropar KRAAAAMAAA MIIIG!!! jättehögt tills någon kommer och kramar henne. Jättekonstigt det där. Ibland slår hon ner mig och åker och tränar. Men oftast brukar jag vinna den fighten. När klockan närmar sig 22 tar jag över hela hennes kropp mer och mer. I samma stund som hon lägger sig i sängen slår jag en klubba i huvudet på henne. Då brukar hon däcka på en gång om hon inte ska envisas med att läsa en och en halv sida i någon bok innan hon ger vika.

Så. Jag tänkte bara presentera mig en smula eftersom jag bor inne i Julia för tillfället. Så om någon upplever henne en aning annorlunda så är det helt riktigt. Hon är inte riktigt sig själv, men återställs nog om sisådär en och en halv vecka. Hej så länge.

Mot en himmel som har nummer sju.

Ja må hon leva, min mamma. Hon har blivit 60-åring, en ungdomlig sådan, med ständigt nya projekt som om hon inte vore en dag över 25. Vi lyckades få till en helg där hela familjen Tajkon kunde infinna sig i Olsnäs för att fira vår unga 60-åring i efterskott. Lagom till kaffet och tårtan fick vi ytterligare påhälsning av 2 fina kullor. Det var med dem jag slängde mina lurviga till sånger som man hade glömt fanns och det var med dem som jag mötte midnatt på en brygga under en rosa himmel.

Efter några flängiga helger fram och tillbaka till Leksand, stannar jag här i Karlstad kommande helg. Då ska vi städa. För städning, det ligger inte högst upp på någon av min eller Jons prioriteringslista just nu. Plocka kan vi, men städa orkar vi inte. Vi vill göra annat. Som att jogga i ett skuggigt elljusspår eller laga god mat.

Vi säger så och något säger mig att nästa inlägg inte blir förrän nästa helg, för det är så jag säger det.