Att välja sina strider.

Halvligger i soffan med datorn i knät och låtsas hänga med i os-finalen i ishockey. Jon är helt inne i matchen och jag svarar högljutt på han kommenterar med utrop som "JA!", "Se där!", "Ja, verkligen!", "Vilken fuling!" o.s.v., utan att egentligen ha en aning om vad jag pratar om.
Om jag hade fått välja hade vi sett Bröllopsfotografen under en filt med en stor skål med popcorn. Eller i alla fall Kate & Leopold på femman med ett glas hallonsaft.
Men å andra sidan har Ivar Viking somnat i min famn idag, jag har luktat på hans hår och han har tittat på mig med smala springor till ögon, så att kriga om fjärrkontrollen är jag faktiskt inte på humör för.

Några tankar kring melodifestivalen.

1. Varför står Sibel helt stilla på scenen? Hade blivit lite mer effektfullt med rörelser i den annars torra låten.

2. Varför ser Py Bäckman ut som Ozzy Osbourne och vad tog hon ut ur fickan?

3. Låter inte Neo exakt som Martin i BWO?

4. Hur är det möjligt att den lille, blonda, pojkaktiga sångaren i Lovestoned har massa svart lurvigt hår på bröstet?

5. Anna, jag har gåshud på kinderna! Innerligt, varmt och ärligt!

6. Varför ser Pernilla ut som ett argt bi när hon sjunger en låt som utstrålar så mycket schlagerglädje?

7. Vad sjunger Noll diciplin?? "Här står jag med choklad och blommor, fan vad jag är sämst"? Varför? Hur gamla är dessa pojkar? 12?

8. Peter Jöback, vilken låt! Vilken röst! Gåshud på kinderna och på huvudet!

Dessutom älskar jag Christine och Måns. Var det någon mer än jag som hörde Måns säga: "Jag står här med en av Anna Bergendahls låtskrivare Kristian LagerSTRAM, ööh... Lagerstr.. Lagerström!"

Lite gottit snask på allt detta tillsammans med en sms-konversation med min vän och schlagernörd (gulligt nördig alltså) Astrid. Kvällen ser ljus ut!

Astrid, som kan sin schlager som ingen annan!

Se men inte röra. Än.

Nu åker jag till BB!
Jag ska vinka till en liten pojke som är där som jag känner.
Hej!

Saker jag önskar jag inte visste just nu.

Jag vet inte om det är helt okej att lägga en salstenta onsdagen den 9 juni när min födelsedag är lördagen den 5 juni.
Tycker inte riktigt heller att det är helt okej att fylla stora delar av maj månad med föreläsningar mellan kl 15.15.-18.00.
FRAMFÖRALLT TYCKER JAG VERKLIGEN INTE ATT DET ÄR OKEJ ATT FÖRST NU (!!!) LÄGGA UT OBLIGATORISKA, EXAMINERANDE SEMINARIER 6-7 APRIL NÄR JAG HAR TÄNKT LIGGA I HÄNGMATTAN UNDER OLIVTRÄDET OCH ÄTA FÄRSKA FIKON DÅ!!

Bye bye bok, bad och baouta-mycket vila?

MEN AAJ-E!

Åh, jag känner mig lite sjuk! sa jag till Jon igår innan han åkte iväg till sin träning.

Jag behöver en kram! Och kanske lite kuckelimuck-medcin från Konsum...

Jons lösning på problemet var, som många lösningar på många problmem enligt honom:

Älskling, ta ett varmt bad och en vitamin ur burken!

Jag tyckte väl att det var värt ett försök.

Vitaminen slank snabbt ner med ett glas saft.

Badet var det värre med. Till en början brände det. Sen började jag frysa. Sen började jag svettas så in i...! Min visdomstand värkte så det gjorde ont ändå upp i örat. Belv därför tvungen att fota mig själv för att se om jag var svullen i kinden.

Blev först lite full i skratt när jag såg hur svettigt eländig jag såg ut och hur uppenbart synd jag tyckte om mig själv. Sen blev jag snabbt arg när jag inte såg någon vidare svullnad i kinden. Ibland känns det bra med lite svullnad, rodnad, blåmärke eller liknande, för att få som bevis till en själv att man faktiskt har ont! Som kanske i sin tur leder till kuckelimuck-medicin från Konsum.

Two days - nothing!

Mina knappa två dygns frånvaro kan enbart förstås genom en av följande två förklaringar.

1. Jag skulle precis sätta mig ner för att blogga då en maskerad dvärg iklädd endast mamelucker och tweedkavaj med ett BRAK svingar sig in genom min balkong, rullar några varv på min nytvättade matta för att avvärja farten från svingen, reser sig upp och räcker ut en klöv till mig (dvärgen har konstigt nog älgklövar istället för händer och fötter). Då jag inte för stunden hade något vettigt att blogga om, tog jag dvärgens klöv och swiiish svingades vi ut genom balkongen och upp i himlen. De kommande timmarna är något oklara, nästan som i en dröm, men jag minns att vi hoppade hoppstylta på Röda Torget i Moskva, spelade cricket på Sri Lanka och dansade twist i Hollywood Hills. Dvärgen var lycklig och klappade sin klövar och jag åt lakritspipor i pariserhjulet i Göteborg. Sedan skjutsade dvärgen hem mig i sin röd-orangea hundkoja och sa att han skulle komma igen en annan dag, för nu hade han fler rastlösa bloggerskor som han skulle underhålla.

2. Internet Explorer har slutat fungera på min dator.


Välj själva vad ni vill tro på, det är ju faktiskt ganska uppenbart.

Det är ju rätt coolt med aladdinbyxor ändå.

Jag tycker inte om att vara sämst på saker.
Dålig kan jag vara, men inte sämst.
Igår var jag just det. SÄMST.
På Mario Kart.
Därför var jag inte den som sa nej, när förslaget kom upp att byta från Mario Kart till Lips (singstar typ).
Jag gjorde allt som allt bra ifrån mig. Förutom på en låt.
You can't touch this med MC Hammer, där var jag återigen sämst. Till mitt försvar är nu den officiella storyn att jag distraherades av deras spektakulära aladdinbyxor i videon som spelades i bakgrunden. Jag vet att det bara är lek och spel, men jag kan ändå inte riktigt dölja min besvikelse. Så nu tänkte jag spela låten You can't touch this lite extra här hemma. Man vet ju aldrig om tillfället dyker upp igen. Och då tänker jag inte vara sämst.

Dagens detaljerade schema.

Jädrar vad det snöar och blåser ute.

Jag tror vi stannar inne idag.

Kanske städar. Kanske pluggar. Kanske ser på den nya Beck-filmen.

Jag röstar för det senare kansket. Av flera andledningar.

När livet är som bäst.

Åh, vad jag älskar organisationsteori! Jag nästan kiknar av skratt för att det är så roligt! Hihi!!


Det var mitt enkla, men ack så kraftfulla budskap idag!

Kalla mig blödig.

Jag älskar OS.

Tappra idrottsmän/-kvinnor och deras prestationer berör mig något oerhört!

Jag snyftar till minst en gång om dagen av lycka, skräck eller besvikelse eller alla tre på samma gång.

Snyft 1: Helena Jonsson misslyckas igen och man får se henne i tårar av besvikelse.

Snyft 2: Anja Pärsson flyger 60 m och slungas handlöst in i mål (själva kraschen fick mig inte att gråta, men att se Lidsey Vonn, Pernilla Wiberg, Anjas mamma och syster i tårar av rädsla, fick även mig att böla).

Snyft 3: Se Anja stå på startlinjen i samma störtloppsbacke som hon kraschade i, för att ställa upp i superkombinationen.

Snyft 4: Se Anjas lättnad och stolthet efter att ha gått i mål på störtloppet i superkombinationen.

Snyft 5: Se Anjas glädje när hon inser att hon kommer att vinna brons i superkombinationen.

Snyft 6: Se Anja i tårar ta emot blommor på blomstercerminin.

Snyft 7: Se Anja ta emot bronsmedaljen.

Det har varit två kämpiga dygn för mig som, trots alla tårar, kämpat för att inte använda upp allt hushållspapper. Bara det är ju nästan värt en guldmedalj i sig, kan jag tycka. Okej, jag kan gå med på ett silver då, om guldet går till mig när jag har städat och kommit en bra bit på hemtentan.

Bild från aftonbladet.se

Känner mig aningen utslagen.

Idag testade jag ett nytt pass.
Det hette puls medel.
Bra, tänkte jag, då får jag kanske lite lätt hoppa loss träningsvärken och stelheten från igår.

En liten ljus tjej med glasögon visar sig ska leda passet. Hon verkar lite blyg och nervös och inleder det hela med att, utan musik och i mycket långsamt tempo, visa hur ett v-steg respektive ett a-steg ser ut, eftersom "detta är steg som vi kommer att använda under passet."
Det här kommer bli mys-pys, tänker jag, kanske nästan lite tråkigt...
Oj, vad fel jag hade.
TJEJEN VISADE SIG VARA EN MASKIN!
Under konditionsdelen kör vi höga knän, och hon springer runt, stannar 2 dm framför mig, tittar mig argt in i ögonen och skriker, KÖÖÖÖÖÖÖÖR NU DÅ!! TA IIIIIII!!

Om konditionsdelen var jobbig, var styrkedelen dödsjobbig. Från plankan till grodan o hu jeda mig! Svetten bildade en stor pöl under min karga kropp!

När det hela var över säger den lilla ljusa tjejen att "det är kul att se framsteg bland er från tidigare pass" och att hon till nästa gång "ska öka på lite och köra lite hårdare så att passet följer er utveckling".

Jag får så hur jag gör nästa vecka. Lite sit-ups hemma i soffan framför tv:n är väl också träning?

Det kanske inte var så jobbigt med fotboll trots allt?

För att piffa upp en smula.

Bestämde mig för att ta en fukost nummer 2 nu när jag kom hem från PPU:n.

Men hoppsan! Vad hände?

Fukostbrickan hamnade i sängen!

Ostmackan blev till en chevré-skink- och tomatmacka!

Den STORA kaffekoppen (egentligen tékoppen) åkte fram!

Ja, det gäller helt klart att lyxa till det när inget annat än plugg och träning står på schemat idag.

Ps. Är det någon annan än jag som upptäckt den fantastiska känslan av lyx med att äta fruksallad med tandpetare? Inte en sån där som smakar pepparmint, utan en neutral förstås. Inte? Nähä.

Are we there yet?

Helt plötsligt gick det upp för mig att hemtentan i organisationsteori ska vara klar om 7 dagar.
Den ska omfatta 4000 ord och jag har en så länge skrivit 24.
Jag ska läsa 1500 sidor kurslitteratur och jag har hittills läst 5.

Jon jobbar 12-timmarsdagar så jag blir mer eller mindre tvungen att sköta hushållssysslorna.

Två gubbar som skulle rensa våra ventiler intog idag vår lya. Jag hade hoppats på att inte möta dem, så jag skullle slippa skämmas över slagfältet/soptippen/hundkojan här hemma.
Givetvis kommer de när jag precis är på väg till skolan. Jag slår ner blicken och säger att jag har oerhört bråttom iväg.
Och givetvis kommer de igen när jag precis har kommit hem. Eftersom jag nu på eftermiddagen var hemma samtidigt som de, kände jag mig tvungen att städa under tiden som de var här - de får ju ABSOLUT inte tro att jag sitter och pillar mig i naveln när det ser ut som det gör här hemma.
Så jag städade. Vek tvätt. Diskade. Och tänkte: Kan de inte gå snart så jag kan börja skriva på min förbannade hemtenta?!
De gick. Och nu sitter jag här och vill inget hellre än att få sommarlov.

Bild tagen från emeliesolen.blogg.se, sommaren -09 på grill- och badafton i Sunnanäng.

Lite om mycket på besök i Dalom.

Helgen kom och gick.
Det är så med helger. De kommer fort som attan och sen, utan att du vet ordet av, är det söndag eftermiddag och du blir tvungen att öppna din kalender och tänka på måndag morgon.

Hur som haver var Leksand lika vackert som alltid.
Promenader avlöstes av arbete i keramikverkstaden och semlor.
Samtalsämnena växlade snabbt mellan fläsk i alla dess former och orsaker till vissas ointresse för OS.
Vi spanade efter mask i hallonen timmar efter att en gråhårig gumma skrattat gott åt Finlands sämste trädgårdsmästare, Maski Hallonen.
En officier och en gentleman fick oss att fälla både en och två tårar där vi satt med tallrikarna på våra magar och tryckte i oss vitlöksbröd.
Vi tog sparken till Baren och skrek: "DU VET ATT DU HAR LYCKATS NÄR DU SLADDAR MED SPARKEN PÅ KONSUMS PARKERING KLOCKAN ELVA EN FREDAGSKVÄLL!!"

Och till sist: "Julia det är jättefint väder ute, vi gör varm choklad och går ner på isen!"


Någonstans mellan Hannas entusiasm och mitt chokladkokande försvann det vackra vädret och vi kunde inte ens se från Orsandbaden till Barkdal. Men vad gör väl det.

Ebba är inte den som klagar över lite frost i skägget.

Ebba är inte heller den som vill posera på kort utan att en belöning utlovas.

Tjejen med en smula galenskap.

Idag ska jag åka på semester.
Inte på vilken semester som helst utan på hemsemester.

Såhär innan vi ska åka mår jag himla bra. Jag gör små hoppsa-steg mellan klädkammaren och vardagsrummet samtidigt som jag visslar glatt på Cornelis Wreesvijk.

Vid sju-tiden ikväll anländer jag till Gärdesvägen, och jag veet att jag kommer se Hanna kika ut genom fönstret när jag kommer, att hon kommer titta på mig genom kikhålet i ytterdörren i två sekunder innan hon öppnar bara för att i två sekunder få njuta av synen av min förväntansfulla och upprymda min.
Och när jag ställer ner min väska på golvet i hallen och virar av mig halsduken samtidigt som Hanna frågar hur resan gått, så kommer jag tänka att det är himla skönt att vara hemma.

Hallå i hålet! I Bullerbyn sommaren -06 (tusan vad länge sen!).