En liten bildberättelse om en kväll i juli.

Ett litet fint kort från middagen där jag är lite väl medveten om att jag fotograferas, medan Hanna för allt i världen tror att hon befinner sig ur bild.

Förberett för regn.

Fina färgglada tjejor!

DU HAST!!

Har man lovat så har man, trots duggregn och sen timme.

Och det var ännu skönare än vad vi hade föreställt oss, trots att det tog tid att komma i p.g.a. rädsla för stenar och annat hårt alternativt slemmigt som kunde tänkas döljas i den nattsvarta böljan.

Uppumade och nöjda efter ett rejält bad. Också rätt nöjda över att vi tog det kloka beslutet att inte simma till Rättvik, även om vi var lockade av tanken. 

 

Lochness-festival.

Åker till Leksand. Snabbt som attan. Laknäsfestivalen står på schemat. Rocklåtar ska spelas. Nattbad ska genomföras. Mat ska grillas. Och en av sommarens bästa kvällar ska ta fart.

Bild från Laknäsfestivalen -10. Vissa rockade fett. Andra åt fett.

Den bruna böljan.

Efter ytterligare en svettig dag på jobbet, längtandes efter bad , gjorde jag slag i saken och stack till sjöss. Tyvärr kände jag mig renare innan badet än efter, men vem har sagt att man inte får duscha efter ett bad? Jag tänker i alla fall inte lukta fisk.

Behåll växeln!

Alldeles för tidigt imorse, råkade bussen stanna vid ett rödljus. In vid husväggen stod en man i övre medelåldern i löpkläder. Så länge allt väl. Får då se hur hur han, troligtvis ovetande om sina iakttagare, gräver med hela underarmen ner i cyklebyxan. Kliar sig på skinkan liksom. Alternativt mellan skinkorna. Och jag tänker att den där armen och handen ska han gå hem och äta sin frukostfralla med inom en halvtimme. Den där handen ska han hälsa på nya kunder på jobbet med. Den där handen ska betala förmiddagskaffet med en tjuga på pressbyrån. Och just den tjugan jag får tillbaka när jag köper mitt nya tågkort imorgon.

En liten stund i solen,

Åh, vad Leksandsveckan gick fort. Jag vill inte direkt påstå att min kamerablixt smattrade, hade annat för mig om man säger så. Som att äta jordgubbar varje dag, fundera på vilka färska kryddor som ska ingå i dagens middag och gå ut och hämta dem i trädgården, äta frukost i morgonsolen ute på trappen, fira midsommar i Leksboda och dansa, dansa, dansa.

Lyckades dock fånga ett magiskt ögonblick på simkort, första frukosten, och som den smakade i tystnaden som nästan gör ont i öronen. För övrigt sken solen med sin frånvaro.

Som så många gånger förr.

Nu lämnar jag Karlstad för en vecka med midsommarfirande i mitt älskade Daolm. Hoppas på strålande dagar, hutlöst absurda regnskurar, men inte så många av de där mulna och kalla dagarna. Jag ska plocka enorma buketter med midsommarblomster och smörblommor, binda kransar, hänga små buketter med humle på tork i knäckebrödsstängerna och om vädret tillåter, simma mellan badbryggan och piren. Adjöken.

Pilutta dig.

Igår kväll var vädret strålande så jag tog med mig min enorma fläta till Sandgrundsudden för ett par öl. Ett gäng kommenterade mitt hår och kallade mig för Madicken och i den stunden var jag himla glad över att jag är 24 och inte 17 för en sån där fantastisk insikt som man har när man är 24 men inte 17, är att vare sig de tyckte jag var fin eller ful i håret, så spelar det mig inte den minsta roll. Så jag log, skålade med dem och tyckte själv att jag var gudomligt vacker i håret, just ikväll.

Jag slutade tråka, och började språka (varför matte inte blev min grej).

 

 När det har tagit mig ca 3 år att klistra in 200 bilder, borde det finnas en matematisk lösning på när jag har klistrat in de resterande 50 korten. You do the math, Fröken Lila.

Blir blind när alla lampor lyser.

Nu sitter jag här, 4 dagar in på mitt sommarlov, med en schweizer-nöt och plöjer SATC-avsnitt. Jag tänker att jag borde göra något vettigt, som att sortera sommarkläder, sy sommargardiner, åka och bada eller avkalka kaffebryggaren. Men så tänker jag att det är mitt sommarlov och om jag vill spendera dagarna med att lyssna på Veronica Maggio och sjunga "Vi går på raaad, sotiga baaarn, barfota fötter genom hela staaaan" och äta äpple med tandpetare medan jag samlar ulltussar från mattan och lägger upp dem i små högar bredvid varandra på vardagsrumsbordet och jublar för mig själv när jag får tag i en baota-tuss, så är det ju ändå mitt val.

Att sluta skolan och för andra gång i mitt liv bli kompis med en katt.

Än klappar hjärtat med friska slag.

För 5 år sedan drack jag bubbel nere i källaren på Siljans konditori, marscherade i samlad trupp mot gropen för fotografering under slagorden "SLUTA TRÅKA BÖJA SPRÅKA!", kramade alla klasskamrater 100 gånger, tittade dem djupt in i ögonen och sa "Fy fan vad vi är bra". Jag kände mig just där och då som världens lyckligaste krabat och än idag minns jag min studentdag som en av de bästa dagarna i mitt liv.

När jag denna vecka har sett studenter fylla Karlstads gator, känner jag deras lycka och förväntan som om den vore min egen.
Samtidigt känns det så främmande.

För inte hade vi baota-högtalare på vårat släp som spelade öronbedövande techno - vi sjöng egenkomponerade glada sånger.

Inte skrev vi "hora" på våra lakan som prydde vagnen - vi tryckte upp våra handflator i olika färger.

Inte sjöng vi "Om sanningen ska fram, vill du ligga med mig då?" - vi sjöng "I can't keep it in, can't keep it and I got to let i out ".

Kanske förskönar jag det hela, kanske tänkte mina föräldrar och syskon att vi var odrägliga och skräniga och att det var annorlunda förr. Men jag måste fråga - för 1 miljon poäng: Vart är vi på väg?

En redovisning, en sommarfest och en inlämning kvar till sommarlov.

Att vilja fylla år, men inte åldras.

 

En 5-dagars helg kan man inte annat än må förträffligt av. Sol och bad, konsert med bästa kören Clavinova, cykelturer, födelsedag med Brittatårta och finska pinnar, middag och vin på uteservering och ett sällskap som inte går av för hackor. Som nybliven 24-åring kan jag dessutom meddela er andra som är på väg att fylla 24, att det inte är så farligt. Inga gråa hår har kommit, brösten sitter där de ska och jag har inga självsprickor i hälarna.

Skepp o´hoj!

Gårdagens ledighet resulterade i en båttur ut i Vänerns skärgård (ja, Vänern har en skärgård, trots att det bara är en sjö). Glada i hågen och med matsäcken packad klev vi ombord i inre hamn tillsammans med Karlstads pensionärers trädgårdsförening och några turister. Med vind i håret och solsken i blick gav vi oss ut på allt djupare vatten. Dessvärre havererade motorn efter att vi lagt till i Lövnäs, och den tänkta rutten vidare ut mot Långholmen uteblev. Istället kom Karlstadbuss och hämtade upp oss i Lövnäs och körde oss tillbaka till inre hamn. En tänkt heldagsutflykt med båt, blev till en halvtimmestur med buss.

Tack Tärnan IV för det gratis kaffe ni serverade i väntan på bussen, men se gärna till att ni besiktar fartyget innan jag ska åka med nästa gång. Nog för att jag kan simma men jag har hört att det finns väldigt mycket gädda i Vänern.

En blomstertid.

Imorgon börjar min favoritmånad. Födelsedag, midsommar och ännu mer sparris.