När jag denna vecka har sett studenter fylla Karlstads gator, känner jag deras lycka och förväntan som om den vore min egen.
Samtidigt känns det så främmande.
För inte hade vi baota-högtalare på vårat släp som spelade öronbedövande techno - vi sjöng egenkomponerade glada sånger.
Inte skrev vi "hora" på våra lakan som prydde vagnen - vi tryckte upp våra handflator i olika färger.
Inte sjöng vi "Om sanningen ska fram, vill du ligga med mig då?" - vi sjöng "I can't keep it in, can't keep it and I got to let i out ".
Kanske förskönar jag det hela, kanske tänkte mina föräldrar och syskon att vi var odrägliga och skräniga och att det var annorlunda förr. Men jag måste fråga - för 1 miljon poäng: Vart är vi på väg?
3 kommentarer:
NEJ, du har inte förskönat vår studentdag! Så sent som igår berättade jag för mina klasskompisar att min studentklass sjöng våra egna låtar där på flaket! Och det andra stämmer också: jag var enormt lycklig den dan och var fylld av glädje och kärlek till dem jag hade runt mig hela dan. Tack för en fin påminnelse om det!
Åh, ljuva gymnasietid (allt som oftast). Jag tror faktiskt att det var bättre förr (läs: för fem år sedan). Mest med tanke på att vi tog studenten då och vi var bäst, den bästa klassen. Såg nu att typ fem-sex st tog studenten från språk i år. Varför förstår inte fler att språk är roligare och inbjuder till fler kafferaster? Vi kanske borde föreläsa om det!
Åh, vad fint det låter när ni tog studenten och trist att det blivit så hårt och brutalt nuförtiden... vi planterade ett äppelträd på skolgården, ett kunskapens träd (samsammare...) snacka om präktigt och härligt, nu skriver de på fasaderna...
Skicka en kommentar