Du hade gjort detsamma.

Vi har ätit tacos i princip hela helgen kan man säga.
Man kan även säga att taco-kryddan innehåller en del lökpulver, som har en mindre angenäm effekt på våra magar. Så nu racar vi om vem som somnar först på kvällen. Helt naturligt.

Den som inte kan rulla höfterna kanske kan rulla mozart-kulor, men egentligen vet jag inte.

Igår
rullade jag höfterna på mitt livs första zumba-pass,
blev jag övertalad att testa Jons dataspel där jag skrek och viftade med händerna varje gång jag blev överfallen,
åt jag mig gång på gång mätt på Leilas Rocky Road,
köpte jag glittriga julklappar.

Idag
har jag lite ont i höftböjaren,
har hyacinten slagit ut,
har vi tänt andra ljuset,
vill jag baka vört,
samt slå in mina hittills köpta klappar.

Pyssellådan du inte trodde fanns.

Ordning i verktygslådan såhär innan jul då den ska användas som flitigast. Det kanske inte ser ut som om den är i ordning, men tro mig, det är den.

Min svett igen.

Sådär ja!
Första julklappen inhandlad, 9 more to go.
Det jag inte gillar med julhandel i detta väder, är kontrasterna mellan varmt och kallt. -15 grader kräver sina stickade koftor, halsdukar och mössor samt långkalsonger och lager på lager. När man då kommer in i affären sköljer värmen över en som en våg. När man då börjar klä av sig blir håret elektriskt, halsduken släpar, mig ovetandes, längst affärens slask-smutsiga golv likt en svans samtidigt som svetten rinner på alla möjliga ställen. Denna hemska upplevelse om något, kan få mig att hata julhandeln.

Det som kanske börjar som frost i skägget, byter snabbt skepnad och blir till drypande svett.

Det är inte du, det är jag.

Dagens fantastiska achievement:
Blivit äcklad av mannen på löpbandet bredvid mig då jag plötsligt kände flera svettdroppar på min armbåge. Men då jag efter en stund även kände svettdroppar på min andra armbåge och insåg att det var min egen armhåls-svett som liksom rann ner, blev jag riktigt äcklad av mig själv istället.

Bjäller-klang, bjäller-klang, hördes dingel-i-dång.

Det blir inte alltid som man tänkt sig, men man tager vad man haver.

Jag är 23 år och snell som flanell.

Det kan finnas olika anledningar till att man peppar sin kille att köpa lite nya skjortor. Jag säger inte att det finns det, utan att det kan finnas.

Inget stoppar mig nu.

Om ni ursäktar. Jag har en barnkonvention att sprida- med eller utan skinny jeans!

Om jag kunde vrida tillbaka tiden, bara en halvtimme.

När du för en gång skull fått igen dina skinny jeans från de ljuva ungdomsåren, knäpp för guds skull inte upp dem, t.ex. när du blivit mätt efter lunchen och vill lätta liiite grann på gylfen. DET FINNS RISK ATT DU INTE FÅR PÅ DIG DEM IGEN!

REKORDKYLA.

Utan att överdriva vill jag påstå att jag varenda dag i typ en veckas tid har mötts av samma rubriker på aftonbladet.se:

"Rekordkyla till helgen"
"Nu kommer den ryska vintern"
"Snökaos i hela landet"
"Köldknäpp till veckan"

Frågan jag ställer mig är: var är kylan och snökaoset? Här i Karlstad må det vara någon minusgrad och lite snålblåst, men "rysk vinter"? Nej, så pass mycket same-blod tycks jag ha mig för detta är inte vinter. Än.

På sekunden. Om jag kunde.

"När de säger att jag inte kan sjunga till exempel, vilket jag tycker är helt fel faktiskt. Jag kan hålla med om att jag kanske sjöng lite dassigt i början, men jag kan faktiskt sjunga mycket bättre nu."

Bästa Håkan, när ses vi?

Att ge eller inte ge.

Överlycklig över mina blodcheckar (presentkort från blodcentralen för att man ger blod) gav jag mig ut i vinterkylan för att spendera dessa på lite adventspyssel och dylikt. Blodcheckarna tas emot på nästan alla butiker i Karlstad, men för säkerhets skull vill man liksom fråga och inte bara helt nonchalant slänga fram en check.
"KRISTIIINAAA??? VISST TAR VI BLODCHECKAR HÄR, VA...? JA, BLODCHECKAR! SLÅR JAG IN DET PÅ PRESENTKOOOOORT?!"
Halva indiska tittade garanterat på mig och tänkte:

Jaså, är hon en sån där snål en, som säljer sina inälvor för att stilla sitt shoppingbegär? Jag som trodde att de som gav blod skänkte sina pengar till Rädda Barnen, men nej nej, den här tjejen är verkligen girig!

Jo tack, jag kan erkänna att jag gladeligen tar emot presentkort istället för att skänka pengar till Rädda Barnen efter att jag tömt mig på både blod och plasma säkert 10 gånger under det senaste halvåret, men nu är det ju faktiskt så att jag är student och redan jobbar ideellt för Rädda Barnen, SKA DET VARA SÅ HEMSKT ATT MAN VILL KÖPA SIG EN FIN DUK TILL JUL, VA?!
...tänkte jag och gick därifrån.

Jag har i alla fall duschat mina krukväxtrer.

Hade stora planer inför dagen.
Men på nåt sätt blev jag fast framför vinterstudion med kaffe och saffransskorpa.

Farväl för alltid.

Alltså jag och den här kaffebryggaren.
Vilken total, jävla miss-match.
Häller jag i vatten till 4 koppar, står den och fräser och hostar i ca 25 minuter tills den anser sig vara "klar". I kannan finnes en halv kopp kaffe svart som natten.
Jag svär,
och spottar,
och fräser tillbaka på den, och hoppas bara att den någonstans, innanför sin plastiga kroppshydda, har en liten, liten rutten själ så att den för en enstaka sekund kan känna ett uns av den besvikelse jag känner. Och när jag lyfter bort kannan för att hälla upp det lilla kaffe den lyckats producera, skrattar antidropp-funktionen mig rakt i ansiktet genom att droppa ut stora droppar kaffe ner på en pysande platta.
Det var droppen. Jag gjorde slut.

T-t-t-t-tiger.

Min hals är sämre igen.
Hostan och snuvan kvarstår.
Johnossi spelar på Nöjesfabriken och jag är inte där.
Men det är stämningsfullt här hemma. Maten smakar. Idolerna presterar och jag skymtar Lina och Hugo på första bänkraden i publiken. Det är fredag. Det är ljuvt.