Framåt.

Jag är inte jätteimponerad av valdagen hittills.
Jag och Jon kände oss som världens mest orutinerade personer när vi klev in i vallokalen.
Vilken lapp ska man ta?
Vilken färg?
Vilket kuvert?
Damen som fanns där för att tillhandahålla oss med info sa bara: "Eeeh, alltså är ni klara så var vänliga gå bort från valsedelbordet."
Jag svarade: "Eeeh, ursäkta, vi är inte klara och vi skulle dessutom kanske behöva lite hjälp, eftersom vi inte är lika gamla som DU så har vi inte så mycket erfarenhet av valsedlar."
Okej, kanske inte riktigt så svarade jag, men ni fattar.
Och när jag sedan skulle slicka igen kuvertet, skar jag mig hemskt illa i mungipan, som om Gud straffade mig genast för att jag inte röstade på Kristdemokraterna.

När jag senare skulle ta bussen ner till stan slog det mig.
Jag har en knallblå jacka på mig på valdagen.
En KNALLblå!
Jag nästintill skämdes och ville ställa mig upp på bussen och tala om att jag inte var det minsta blå, utan väldigt rödgrön, men jag lyckades hejda mig då det gick upp för mig att alla kanske inte tänker som jag.
Men helt klart fel jacka för dagen.

Vuxna barn.

Kollar på partidebatten.
Och älskar alternativt hatar (har inte bestämt mig än) när partiledarna kallar och tilltalar varandra med för- och efternamn.
Det låter liksom som en vuxen, som är arg på ett barn.
"Men Julia Eriksson. Har du ritat på soffan?!"
"Nej, det var inte jag. Det var Pie och Hoe".

Äppel-päppel.

Idag har kokat äppelmos. På egna (läs Linas egna) äpplen.
Jag blev helt chockad över hur busenkelt det var.
När vi gjorde äppelmos hemma när jag var liten minns jag många moment innehållande bland annat en köttkvarn, när äppelmoset skulle göras.
Sen slog det mig.
Idag har köttkvarnen ersatts av stavmixern.
Man säger att min generation är med om den största tekniska utvecklingen och jag är banne mig beredd att hålla med, halleluja!

Blond musketör med smal midja och långa ögonfransar.

Sitter hemma hos Lina och dricker kaffe vid köksbordet samtidigt som jag bläddrar trött i en tidning. Elise sitter bredvid med sina Barbies.
E: Juliaaaa... Vet du vad det här är? frågar hon och kammar Barbiens hår hårt.
J: Jaa, jo det är en Barbie, säger jag och bläddrar vidare.
E: Nä, säger Elise på inanding, utan att släppa Barbiens hår med blicken. Det är en musketör. Och vet du vad som är bra med den? Den skriker inte eller så när man kammar dens hår, fastän det är väldigt rufsigt.

Den dagen jag är fullärd, ska jag tacka för mig.

Jag hjärta SOVA

Faddertröjan är tvättad för i år, vilket betyder slut på nollning. Bara nolle-sittningen kvar.
Var detta min sista nollning? Maybe. Det har varit fina tider, men det är nog dags att lämna över stafettpinnen med rödvinsfläckar, grillkorvslukt och megafon (MEGA-FÅN).

Aubergine och jag, del 2

Inte för att skryta, men...
ÅH, VAD GOTT DET BLEV!
Det blev en bra och rent utav älskvärd kväll tillsammans med aubergine.
Fint det.

Aubergine och jag,

Aubergine och jag har ett komplicerat förhållande.
Jag vill så gärna älska denna grönsak. Men gång på gång gör den mig besviken.

Ikväll gör vi ett nytt försök, auberginen och jag. Jag ber till aubergingudarna om en konfliktfri kväll och återkommer.

Flottracet sammanfattningsvis.

Ja, flotten välte.
Ja, de fick simma i land.
Ja, vi kom sist.

Löständer att älska.

Alltid lika roligt!!
Speciellt när det är fredag eftermiddag och två personer är extremt trötta.

Klarävlen sätts i gungning.

Ikväll ska flotten sjösättas. Och vilken flotte sen.
Tappra nollor ska paddla för sina liv och förhoppningsvis vara en av de första i mål.
Jag ska småjogga vid sidan av älven och hejja för allt vad jag är värd. NU KÖR VI!

Kaffevansinne.

Jakten på den perfekta kaffebryggaren fortsätter.
Den jag suktar efter är "kompakt och kraftfull", kommer från obh nordica och kostar 249 kr.
Jag blir lite nyfiken.
Hur beter sig en "kraftfull" kaffebryggare?

De kallar mig Blixten.

Idag vill jag ge mig själv 15 snabbhetspoäng.
Klockan 11.16 klev jag ut från spinningpasset och påbörjade min promenad hem. På vägen hem blev en lunch på stan kl 12 inplanerad.
Jäklar, tänker ni. Jäklar, tänkte jag!
För att hinna ner till stan till kl 12 var det enda tänkbara att hinna med 11.42-bussen.
Mina vänner, hör upp!
11.29 klev jag innanför ytterdörren.
11.39 stod jag i busskuren, duschad och hungrig.
Ja, de kallar mig Blixten och 15 poäng till mig!

Nåt så enkelt, men så smarrigt.

Det finns ett café på vägen mellan Karlstad och Leksand.
Det ligger lite för sig själv.
Kaffet är dyrt, kostar 22 kr.
Inredningen är lite halvdan och dukarna lite fläckiga.
Ägaren till caféet är en dam runt 80 bast och har sällan mungiporna uppåt.
Man kan undra varför jag återkommer till detta café, varje gång jag åker förbi.
Jag själv kan undra ibland.
För när jag står där och ska betala 42 kr för en kopp kaffe och en ostmacka till en dam som barskt skrek "JAAAA, JAG KOMMER! HERREGUD DU BEHÖVER INTE SKRIKA SÅ!" när jag p.g.a. hennes ålder tänkte att hon inte hörde mig den första och andra gången jag ropade HALLÅ...? när jag kom in i caféet, jaa, då undrar jag hur hela upplevelsen kan vara värt besväret.

Men så sätter jag tänderna i ostmackan och baaaaam så är mina tidigare tvivel som bortblåsta, snabbare än Skalle-Per hinner släppa en fjärt.

Wasp.

Försökte krama ur det sista ur sommaren genom att sitta ute på balkongen och läsa.
Det slutade med att jag fick en slö geting innanför tröjan som spatserade på min bh.
Det fick vara nog nu.

Slurp, sa skatan som sent omsider saknade sin slivertofs.

Igår kväll gick vi bananas här hemma.
MITT i veckan åkte vi en extra tur till mataffären och handlade lite extra god mat och ingredienserna till ovan utsöka och enkla efterrätt.
Detta framför filmen Chocolate.

Jag kan konstatera följande:
- Lyx mitt i veckan är, om inte välbehövligt så VÄLBEHÖVLIGT!
- Kiwi och hallon funkar förträffligt bra ihop med 2,5 dl vispad vispgrädde, 2,5 dl turkisk yoghurt, socker, vaniljsocker och citronsaft.
- Jag gillar filmen Chocolate skarpt, dels för att Juliette Binoche är strålande vacker, dels för att Johnny Depp är glödande het och kanske lite för att själva historien är så rar.