Firat finfin födelsedag.

Tog en rätt så spontan tripp till Olsnäs i fredags för att få vakna upp till en lite rikare kör på lördagsmorgonen, då även min födelsedag råkade ligga.
Nåväl, kören var fantastisk och innehållande flera vackra röster, tårtan (-orna) var utsökt (-a) och vädret fullkomligt skrek "KALAS!".

Det blev nästan en sådan där tårta som Lilla Anna gör till sin mamma på födelsedagen.

Kan hända att någon somnade i ren protest emot att vara för liten för tårta. Men att sova under syrenbusken tycker jag är en helt okej kompensation.

Nu ska vi bli rena! 15 grader hit eller dit.

Skönt att man kan värma sig hos sin mammi när man blivit ren.

Jag avstod från mitt första dopp av den enkla och sanningsenliga anledningen att få göra det tillsammans med Hanso-Panso istället. Och som det blev! Den som inte tror mig, räck upp en hand!

My way.

Vilken tur att jag inte är född helt bakom flötet.

Kritiskt läge.

Inför sista föreläsningen idag, har min trogna vän kaffebryggaren gett upp.
Fan också.

Jag förlänger mina steg, längtan bor i mina steg.

Jag har fått årets första myggbett (plural). Ett på tån, ett på hälen och ett på vaden.
Detta gör mig lyckligt medveten om två saker.
1. Myggorna har vaknat till liv- det är sommar.
2. Jag sitter med bara ben och utan skor eller strumpor utomhus- det är sommar.

(3. Jag skapar en ny mapp bland mina bilder som heter Sommar 2010)

Min vän Elina nämnde i ett inlägg för några veckor sedan att det blir väldigt mycket prat om sommar och sommarlov i bloggen. Även jag har fallit i den gropen, men det går liksom inte att undvika dessa dagar. Lyckan är som en stor glassbomb som exploderar över hela världen när jag tänker på att jag snart ska hem på sommarlov.
Kanske får jag en försmak om vad som komma skall redan i helgen om jag bestämmer mig för att åka hem för att fira min födelsedag.

Luften smakar som en jordgubbspaj.

Behöver jag säga att jag älskar den här årstiden?
Nej, jag tänkte väl det.

Lilla biten kvar.

En sten har lättat från mitt hjärta! Den heter utvärdering och kvalitetsutveckling och var en sån där jobbig sten som inte riktigt ville ge med sig, men nu lämnar jag det bakom mig för gott. Tack för den här tiden, de var mindre trevligt att lära känna dig, men desto trevligare att säga adjöken till dig och din förbannade lektor.

Och vi kvinnor pratar om att föda barn...

Saker och ting är sig inte riktigt likt här hemma.
Jon är sjuk och vi kvinnor ska bara veta hur det är när en man är riktigt förkyld.
Högljudda snytningar varvas med "Haaaallåååå, finns det nåt té...?" samt kokheta bad.
Och tydligen kan man vara SÅ sjuk att man inte kan sova och därför kliver upp klockan fem på morgonen för att titta på Oprah, äta satsumas och kolla facebook. Det visste jag inte innan.

Lilies of the valley.

Liljekonvaljer till min fina mamma på mors dag! Jag har plockat dem till dig. Hoppas du känner doften ända ner till Karlskrona och att de står sig till du kommer. Puss och kram.

Grillpremiär.

Så var den avklarad. Premiären. Det finns många premiärer varje dag och varje år, men grill- hör till en av mina favoriter. Tyvärr dog mig kamera efter tre tagna kort, men jag kan för er förtälja att kvällen bestod i VÄLDIGT hög sång, kanske i hopp om att överrösta polackerna på övervåningen, vad vet jag?

Det är lätt att minnas när man var 11 år och dödskär i Nick Carter.

Igår på bussen höll jag på att smälla av. Mitt emot mig (i ett 4-säte) sitter två killar och pratar om olika svenska maffia-gäng. De glider snabbt in på "Snabba Cash" och jag lyssnar facinerat. Plötsligt börjar den ena killen att prata om en "Joel" som tyckte att de hade missat så mycket från boken i filmen, en "Joel" som tyckte att författaren hade gjort en sådan bra personbeskrivning av JW, en "Joel" som var besviken på filmmanuset.
Jag tänker:
Oh no, no, no, det kan väl inte var DEN Joel, oh no, oh my God, nej det kan inte vara Joel KINNAMAN som han pratar om, Oh my god, OH-MY-GOD...
Varpå killen mittemot mig säger:Jo, jag sa ju till Joel direkt att jag tyckte han var som klippt och skuren för rollen som JW...

Jag avlider en smula när jag inser att jag måste trycka på stoppknappen för att jag ska av på nästa hållplats, men återuppstår när den andra av de två killarna säger att de ska gå av på nästa hållplats.
Och jag hade inget som helst emot att gå en omväg för att få gå bakom dem, liite för nära än vad som är okej, och höra dem prata om Joel. Men när de skulle in i en port insåg jag att det var dags att vika av. Jag är ju inte hur besatt som helst!

Bildkälla

Fredag.

Hon som är rädd för fåglar när de flyger för nära, och hon som är rädd för personer som skriker, borde inte gå på stan tillsammans. Det kan bli lite pinsamt då.

Jag fryser inifrån och ut, samt utifrån och in.

Nyss hemkommen från århundradets kallaste fotbollsmatch, Skoghall-Skattkärr.
Jag och Ellen var århundradets kanske mest aktiva/aggressiva supportrar.
Jag tror vi säger så.

Jag trodde jag var en helt okej trädgårdsmästare.

Men tydligen inte.
Denna, en gång vackra, murgröna, införskaffades för kanske två månader sen. Jag köpte den på IKEA och har skött den formidabelt, fast endast i min fantasi har det visat sig. För en dag såg den plötsligt ut så här.



Jag har inte vattnat den för lite, inte för mycket, inte utsatt de för direkt solljus, inte låtit den stå i mörker, SÅ VAR LIGGER FELET?! Är det någon som vet om det kanske är låg livslängd på växterna från IKEA? Är de liksom lite fejk och dör av sig självt, som en tulpan typ?
Tacksam för svar! /Trädgårdstjej_87.

Det är ju Grey's-torsdag och allt.

Min eftermiddag var tänkt att bestå i:
1) Läsa kurslitteratur
2) Förstå kurslitteratur
3) Lära mig kollektivavtalet AB08 utantill
4) Noggrant titta igenom lagar som DiskL, LAS, LOA, MBL och FrämjL.

Dessvärre har jag nog:
1) Skurat skåpluckor (inklusive insidan!)
2) Tvättat
3) Skrubbat fläckar på spisen som jag för länge sedan bestämde mig för att de satt fast för alltid
4) Ropat: "Jaaa, får jag följa med, snälla snälla SNÄLLA!" när Jon skulle åka och klippa sig.
5) Läst kapitel efter kapitel i Skynda att älska
6) Lyssnat på Christer i P3 och lärt mig bl.a. att det är nästintill omöjligt att inte göra nummer ett när man gör nummer två.

Guess who's back.

Ser ni vad jag ser? JIIIIIIIIPPIEEEE! Min sjal är återfunnen! I en hel vecka har en ensamt hängt i ett ensligt klassrum. (Jag förstår att jag låter ytlig med mitt evinnerliga tjat om denna sjal, men den som vet vad jag gick igenom när jag skulle köpa den, vet också dess värde. Inte pengamässigt alltså, utan kämpamässigt).