Känsliga tittare varnas.

Nej, jag har inte spolat ner Joacim Cans i toan. Jag har skrubbat sönder den. Emaljen. Jon har hävdat att jag blir manisk ibland när jag städar, något jag länge har förnekat. Men jag tror nog bestämt att jag är beredd att hålla med honom nu.

åttatillfem

Det är lite så här det är nu för tiden. Jag kraschar i soffan vid åtta med en skål med något typ av snask. Frossar. Somnar.

Dubbla grattis.

Examenshögtiden är till ända, jag har glasäpplet i min hand och en vacker bukett med tulpaner och ranunkel på köksbordet! Önskar samtidigt att jag hade varit här men man kan inte få allt här i världen. Grattis i efterskott till världen bästa och enda Hanso-Panso, PUSS!

Bullkind.

Två jeans har spruckit på samma ställe på samma vecka. Försöker universum sända mig något typ av dolt budskap? I sådant fall vägrar jag lyssna.

Att ta sig an den där andra rundan.

Den där första löprundan efter ett lite för långt uppehåll, brukar kännas förvånande bra. Den där andra rundan efter ett långt uppehåll, brukar ta kolen på mig. Trots denna vetskap kunde jag inte annat än att ge mig ut på den där andra rundan idag på förmiddagen. Löpskorna slokade visset med sina snören i hallen, termometern visade på 9 grader i skuggan, solens strålar piercade sig genom gardiner och krukväxter.

40 minuter senare kunde grannarna på Snäppan 13 ana en hasande trasa med torkat snor i ansiktet som gjorde sitt yttersta för att ta sig de fem trappstegen upp till ytterdörren.

Den där andra rundan efter ett lite för långt uppehåll, motsvarade förväntningarna även denna gång varför jag, trasan, är så glad att den är gjord. Den där tredje rundan kan jag liksom inte dra mig till minnes om hur den brukar karaktärisera sig. Kanske för att den är relativt smärtfri, kanske för att jag sällan kommer upp i mer än två rundor innan det där lite för långa uppehållet kommer igen. Jag lämnar det osagt och glädjer mig åt att jag är i mål efter den fasansfulla andra rundan.

Summa up.

Värt att uppmärksamma av veckan som gått:

- Jag har tydligen en glansig panna. Det var i alla fall vad fotografen sa när jag skulle fotograferas för min tjänstelegitimation, och räckte mig tröstande ett tuss toapapper.

- Jag blev inlåst i Jons bil som plötsligt började larma. Jag ryckte och slet och tryckte överallt jag kom åt, samtidigt som jag log åt stirrande människor som gick förbi. Jag kände mig som en apa i bur ungefär. Eller nej, en kriminell apa i bur, som fastnat i råttfällan typ.

- Det finns en typ av förkylning som börjar med feber, slutar plötsligt och återkommer tillslut med halsont.

- Cyperns internationella jury i melodifestivalen, Klitos Klitou, och Sarah Dawn Finers försök att hålla sig för skratt när han skulle presenteras, var oförglömligt.

- Jag var en sån där jättemysig flickvän som gjorde amerikanska pannkakor med hallon och banan och överraskade med frukost på sängen. Det tycker jag faktiskt är lite värt att uppmärksamma.

Varför hitta en bättre dag att komma till skott på, än på självaste skottdagen. Varsågod, ett blogginlägg.

För att jag är en smula mallig idag.

För att ibland faktiskt kunna tänka att "Där hade jag tur i oturen! Bajs bredvid min cykel, det kunde varit värre!"

För att bevisa att det händer saker här hemma. Idag var jag bland annat på Plantagen och herregud vad vilse jag var. Men pelargoner fick jag med mig hem.

Tjuvkik.

Jag vill så gärna att min lägenhet ska vara fin och klar. Men det är inte lätt. Dagarna är långa och kvällarna är korta. Och fastän jag tvättar ansiktet noga varje morgon hittar jag alltid morgongrus i ögonvrån runt kl nio på morgonen. Dessutom har jag jättemycket strumpludd orsakat av att jag går omkring inomhus med varma skor hela dagarna. Kanske borde skaffa mig ett par innetofflor. Kardborre-sandaler med strumpor i? Lägenheten var det ju. En dag ska jag visa er hur fin den är. Men den dagen är inte riktigt här än. Jag har fullt upp med ögongrus och strumpludd. Är också något upptagen av att ogilla Björn Ranelids reaktion när han vann i lördags. Stackars Sara Li fick inte ett enda ögonkast från sin schlager-partner, än mindre än glädjekram eller en klapp. Vilken otroligt osmaklig reaktion. Usch.

Röran.

Ursäkta frånvaron, jag flyttar. Målar och tapetserar också. Med mamma som är en hejare på det allra mesta som andas flytt, renovering och organisering.!Återkommer när jag inte ha tapetklister i håret och målarfärg på armbågarna.

Bedrövlelsen.

Lycklig syn när jag kommer innanför ytterdörren kl 20.15. VAR FAN ÄR MITT BADKAR?!!?!?! Hej fett hår på jobbet imorgon.

Jag skulle springa efter men trampa snett.

Ett hej från någstans. Från mig bland flyttlådor och minusgrader. Dans och hallonmojitos. Cebolla och lavendel. Iklädd täckbyxor och blommig klänning.

Spret.

Fnasiga mungipor och längtan efter ljus. Sammanfattar dagens dagens. Samt en oförmåga att börja packa inför inflytt i Snäppan.

Snipp.

Min nya fastighetsbeteckning är Snäppan. Vet inte om jag ska skämmas eller om jag ska fnissa. Jag väljer nog att inte säga var jag bor på värmländska i alla fall.

Note to self.

Att kontrollera att dörrarna verkligen har frusit fast innan jag, med huvudet före, tar mig in denna väg för att sedan upptäcka att dörrarna inte var fastfrusna utan helt enkelt var låsta.

Ett hus av glasets vin.

Igår hade vi en riktig firar-dag. Aftonen började med bio, Breaking dawn part 1, där småtjejerna bredvid mig hest väste åh herregud, åh herregud, andas, andas! så fort Edward visade sin nuna. Därefter hade vi bokat bord på restaurang till kl 21 vilket kändes lyxigt på något vis. Hummersoppa, parma-bruchetta, plankstek och annat gott slank ner i våra magar tillsammans med ett hus glasets röda vin. Ja, du hörde rätt. Jag sa fel. Men fick, så vitt jag vet, ett glas med husets röda vin i alla fall.

Nu förlängs firandet med Leilas morotskaka och kaffe, en sund underbar söndag.

Tre önskningar.

Bra morgon. Att vakna 25 minuter innan din uppsats ska opponeras på, är inte ett smart drag, men det går! Jag, som aaaaldrig försover mig, försover mig rejält dagen D. Men. Opponeringen var smärtfri och nu önskar jag en smärtfri morgondag som leder till ett inskick till examinatorn. Utöver detta önskar jag:

Blommor.

En ostbricka på fredagkväll.

Och mat som inte ropar "Kylskåpsrens!"

Djungelvrål.

Bjuder på ett glädjetjut så här på morgonen. FÖR NU DRAR JAG PÅ PROGRAMAVSLUTNING! Skaldjursbaguette och bubbel; ni anar inte hur länge jag har väntat på er, 3,5 år!

Och att jag dessutom trodde det var onsdag igår, bekräftar min teori.

Aningen vilse i kolan.

Att vara ledig en vanlig onsdag har inte hänt mig på sex månader. Att jag blir aning vilse i kolan är kanske därför förståeligt. Har parkerat fel och genomgått mellandagsreans bottenskrap med lupp. Därefter skulle jag färdas de ynka metrarna från stan till gymmet. Rakt över rondellen bara. Istället finner jag mig själv plötsligt på Bergviks parkering. Ni som känner stan förstår att jag alltså istället för att köra rakt i rondellen vid Kasernhöjden, har åkt ut på E18 och svängt av vid Bergvik. Tur att bensinen är så billig och att ska vara ledig imorgon också.

Bankett.

I fredags var jag på taklagsfest. Öl och hamburgare typ, trodde Jon. Dessbättre var det bankett med otroooolig mat och dryck. Vi kanske kände oss aning malplacerade bland kostymnissar, issvanar, champange och glammiga karriärskvinnor men det gick ändå över ganska snabbt. Så nu har jag smakat både anklever och tryffelsås. Lita på att det här med taklagsfest är något jag gärna hänger med på igen! Gärna varje helg faktiskt. Jon får helt enkelt se till att jobba liiite hårdare och lägga några fler tak.