Om att bordas.

När tidpunkten för paus närmar sig under en pluggdag som denna, börjar tankarna snurra. Ska jag koka kaffe eller kanske lite grönt té, jag borde passa på att hänga tvätten, fruktsallad borde jag ju fixa till så att jag får bra energi fastän det står en bit kladdkaka i kylen... Och plötsligt slår det mig; VEM FAN ÄR BORDE OCH VARA BOR HAN?! GE MIG ADRESSEN FORT SÅ SKA JAG SPARKA IN HANS DÖRR OCH TALA OM ETT OCH ANNAT FÖR HONOM. Nämligen, att han finns där till ingen som helst nytta. Att han enbart gör att människor mår dåligt. Jag borde inte ta en banan istället för kladdkaka, om det är kladdkakan jag vill ha. Jag borde inte städa för att jag borde. Städa gör jag när jag ska, och inte när jag borde. Borde jag, vill jag inte. Ska jag så ska jag och då har jag redan förlikat mig med idén. Så nu slänger jag borde över bord och stadgar mig mer för ska och vill. När jag vill, vill säga. Sing halleluja.