Jag och min indianstam i Linköping.

Med två sjuklingar och två veklingar, fick vi verkligen hjälpas åt att roa varandra.

Som ni ser...

Likt en utsvulten kommandora satte vissa av oss i sig både falafel med bröd och falafelrulle, samt 4 bon aqua.

Vi spanade in en vägg full med människors nedskrivna drömmar.

Kjelle, t.ex. drömde om en ny "höfte".

Stå-med-fett-hår fick som vanligt hantera ute-bestyren.

Till bords saknade vi någon i stammen.

Pålle pålle!

Och vitsipporna frodades i varje litet snår.

Lunch med dyra, fast inte så goda mackor.

Kaffet var desto godare. Och energinivån var lite högre när jag med solsken i blick färdades hemåt i Sara och Patriks guld-pil till bil och fick syn på påskliljor i backen utanför min port.