Japansk klokhet.

Jag har sommarprickiga ben.
Fräknar tänker ni.
FEL!
Bölder av knottbett har tagit över mina ben, armar och hakor.
De kliar och jag försöker låta bli att klia genom att sätta mig på mina händer. Strategin håller i ungefär tre minuter och därefter kliar jag som besatt utan annat än njutning i blicken.
Efter kanske fem minuter går jag in i ångerfasen. Varför började jag klia??! Och återigen påminns jag om det gamla japanska ordspråket:
Yakata ya tata, koisara kamata.
Svensk översättning:
Om du har ett paraply i röven, öppna det inte.