SOMMARLOOOOV!!!!

Vi ses väl om någon månad eller så.

Imorgon går jag och Alvdeon till jobbet.

I ett försök att vara positiv i min sjukdom (och all skit som den medför) yttrade jag till Jon något i stil med att "det är rena nöjet att vara sjuk i en nystädad lägenhet". Och det är det om man jämför med att vara sjuk i en ostädad lägenhet. Men i övrigt är det ganska svårt att vara positiv.

Irritationslistan.

Ytligt och grått så feel free att ignorera detta.

-Potatis som kokar över
-Återkomst av halsont
-Torkan i Östafrika
-En taggboll i strumpan
-För varmt på bussen
-Regn på dagen, sol på kvällen
-Finne, en så kallad "underbrännare", i pannan
-Potatis som kokar över igen, trots att man lyft på locket och sänkt värmen

En fågel viskade i mitt öra...

Min fantastiskt fräkniga, fin-Elina fyllde fenomenala 24 år igår så GRAAATTIS!!! Ingen vet hur en födelsedag ska firas som du, lika barnsligt förtjust efter 24 år. Min fina vän.

Gästbloggare.

Hej. Jag heter Trött. Jag kommer till Julia när väckarklockan ringer, om och om igen. Jag kittlar bakom hennes ögonlock när hon går upp och sätter på kaffebryggaren, när hon tvättar ansiktet och när hon brer sina frukostmackor (som för övrigt ser likadana ut VARENDA morgon; två hårda, en med ost och gurka, en med skivat kokt ägg). När kaffet sköljs ner i hennes kropp, försvinner jag för en liten stund. Men när hon sätter sig på tåget kl 7.02 kommer jag tillbaka och jag sätter mig då i hela hennes överkropp, vilket resulterar i att hon somnar i de konstigaste positionerna på tåget. Efter lunch är jag där igen, men då blir jag dränkt av kaffe och tar mig inte riktigt upp. Sen håller jag mig någorlunda borta tills Julia kommer hem till sin lägenhet. Så fort hon går innanför dörren slänger jag mig över henne, vilket gör att Julia blir irriterad och gråtmild. Ibland händer det att hon blir stående i hallen med skor och ytterkläder på och ropar KRAAAAMAAA MIIIG!!! jättehögt tills någon kommer och kramar henne. Jättekonstigt det där. Ibland slår hon ner mig och åker och tränar. Men oftast brukar jag vinna den fighten. När klockan närmar sig 22 tar jag över hela hennes kropp mer och mer. I samma stund som hon lägger sig i sängen slår jag en klubba i huvudet på henne. Då brukar hon däcka på en gång om hon inte ska envisas med att läsa en och en halv sida i någon bok innan hon ger vika.

Så. Jag tänkte bara presentera mig en smula eftersom jag bor inne i Julia för tillfället. Så om någon upplever henne en aning annorlunda så är det helt riktigt. Hon är inte riktigt sig själv, men återställs nog om sisådär en och en halv vecka. Hej så länge.

Mot en himmel som har nummer sju.

Ja må hon leva, min mamma. Hon har blivit 60-åring, en ungdomlig sådan, med ständigt nya projekt som om hon inte vore en dag över 25. Vi lyckades få till en helg där hela familjen Tajkon kunde infinna sig i Olsnäs för att fira vår unga 60-åring i efterskott. Lagom till kaffet och tårtan fick vi ytterligare påhälsning av 2 fina kullor. Det var med dem jag slängde mina lurviga till sånger som man hade glömt fanns och det var med dem som jag mötte midnatt på en brygga under en rosa himmel.

Efter några flängiga helger fram och tillbaka till Leksand, stannar jag här i Karlstad kommande helg. Då ska vi städa. För städning, det ligger inte högst upp på någon av min eller Jons prioriteringslista just nu. Plocka kan vi, men städa orkar vi inte. Vi vill göra annat. Som att jogga i ett skuggigt elljusspår eller laga god mat.

Vi säger så och något säger mig att nästa inlägg inte blir förrän nästa helg, för det är så jag säger det.

Jag blir aldrig för gammal för årets bästa högtid.

Drar på mig dräkten och slår klackarna i taket. Hej!

En liten bildberättelse om en kväll i juli.

Ett litet fint kort från middagen där jag är lite väl medveten om att jag fotograferas, medan Hanna för allt i världen tror att hon befinner sig ur bild.

Förberett för regn.

Fina färgglada tjejor!

DU HAST!!

Har man lovat så har man, trots duggregn och sen timme.

Och det var ännu skönare än vad vi hade föreställt oss, trots att det tog tid att komma i p.g.a. rädsla för stenar och annat hårt alternativt slemmigt som kunde tänkas döljas i den nattsvarta böljan.

Uppumade och nöjda efter ett rejält bad. Också rätt nöjda över att vi tog det kloka beslutet att inte simma till Rättvik, även om vi var lockade av tanken. 

 

Lochness-festival.

Åker till Leksand. Snabbt som attan. Laknäsfestivalen står på schemat. Rocklåtar ska spelas. Nattbad ska genomföras. Mat ska grillas. Och en av sommarens bästa kvällar ska ta fart.

Bild från Laknäsfestivalen -10. Vissa rockade fett. Andra åt fett.

Den bruna böljan.

Efter ytterligare en svettig dag på jobbet, längtandes efter bad , gjorde jag slag i saken och stack till sjöss. Tyvärr kände jag mig renare innan badet än efter, men vem har sagt att man inte får duscha efter ett bad? Jag tänker i alla fall inte lukta fisk.

Behåll växeln!

Alldeles för tidigt imorse, råkade bussen stanna vid ett rödljus. In vid husväggen stod en man i övre medelåldern i löpkläder. Så länge allt väl. Får då se hur hur han, troligtvis ovetande om sina iakttagare, gräver med hela underarmen ner i cyklebyxan. Kliar sig på skinkan liksom. Alternativt mellan skinkorna. Och jag tänker att den där armen och handen ska han gå hem och äta sin frukostfralla med inom en halvtimme. Den där handen ska han hälsa på nya kunder på jobbet med. Den där handen ska betala förmiddagskaffet med en tjuga på pressbyrån. Och just den tjugan jag får tillbaka när jag köper mitt nya tågkort imorgon.

En liten stund i solen,

Åh, vad Leksandsveckan gick fort. Jag vill inte direkt påstå att min kamerablixt smattrade, hade annat för mig om man säger så. Som att äta jordgubbar varje dag, fundera på vilka färska kryddor som ska ingå i dagens middag och gå ut och hämta dem i trädgården, äta frukost i morgonsolen ute på trappen, fira midsommar i Leksboda och dansa, dansa, dansa.

Lyckades dock fånga ett magiskt ögonblick på simkort, första frukosten, och som den smakade i tystnaden som nästan gör ont i öronen. För övrigt sken solen med sin frånvaro.

Som så många gånger förr.

Nu lämnar jag Karlstad för en vecka med midsommarfirande i mitt älskade Daolm. Hoppas på strålande dagar, hutlöst absurda regnskurar, men inte så många av de där mulna och kalla dagarna. Jag ska plocka enorma buketter med midsommarblomster och smörblommor, binda kransar, hänga små buketter med humle på tork i knäckebrödsstängerna och om vädret tillåter, simma mellan badbryggan och piren. Adjöken.

Pilutta dig.

Igår kväll var vädret strålande så jag tog med mig min enorma fläta till Sandgrundsudden för ett par öl. Ett gäng kommenterade mitt hår och kallade mig för Madicken och i den stunden var jag himla glad över att jag är 24 och inte 17 för en sån där fantastisk insikt som man har när man är 24 men inte 17, är att vare sig de tyckte jag var fin eller ful i håret, så spelar det mig inte den minsta roll. Så jag log, skålade med dem och tyckte själv att jag var gudomligt vacker i håret, just ikväll.

Jag slutade tråka, och började språka (varför matte inte blev min grej).

 

 När det har tagit mig ca 3 år att klistra in 200 bilder, borde det finnas en matematisk lösning på när jag har klistrat in de resterande 50 korten. You do the math, Fröken Lila.