Beslut.

Veckan är igång efter ett par dagar i ett snöigt och idylliskt vinterlandskap. Behöver jag säga att jag inte ville åka hem? Och när jag vaknade till en stilla soluppgång ville jag bara lägga mig ner och dö en smula. För att det var så fint. Och för att få stanna kvar en stund. Men också för att jag är trött. Utmattad. Så jävla slut. Men istället för att ledsna ner mig i att vara här och inte där, tar jag mig nu i kragen. Stålsätter mig. Ska. Och sen har jag kommit på en sak. Det här med att vara snäll är en oerhört underskattad egenskap.

Vända blad.

Detta har jag längtat efter! Må 2012 bära med sig en fin lägenhet, en trivsam arbetsplats och så kan vi skippa det där med cancer och trötthet och elakheter.

Sånt där man kan ägna sig åt.

 Vill ni se Cirkus Burlesque live, hör av er. Vi uppträder på 50-årsfester, svensexor och bystugefester.

Två viktiga saker.

Inte visste jag att jag hade förmågan att hinna med 6.15-tåget genom att försova mig till klockan 5.30, istället för att gå upp klockan 4.30. Hm, tydligen. Och en timmes mer sömn fick jag. Och det var bra, för att gå upp klockan 4.30 är inte riktigt mänskligt tycker jag. Utöver detta vill jag berätta att jag gjorde julskinka igår (ja herregud, redan igår, är hon inte riktigt klok, mänskan) och att jag har ett jobb. Ett jobb. Har någon en lägenhet till övers?

"Nu släpper jag dig aldrig".

Idag såg jag och mamma på Bonde söker fru tillsammans. Det var annorlunda, men fint.

Morgonstund.

Allt handlar om att få en bra start på dagen. Det vill säga inte mjölk i näsan, inbillningar om blöj-exem eller Oprah Winfrey före klockan fem på morgonen.

Lördagen.

Tänk att materiella saker kan göra en så glad. Som en cheescake. Eller en iPhone.

Hår-munk.

Min roligaste investering på länge.

Brön på fel plats vid fel tillflle.

Nu får det vara nog. Två gånger på en månad har jag visat bröna för främlingar på Skype. En gång var det Jons VVS-skolkamrat som blev vittne. Idag var det mamma och pappas portugisiska elektriker. Så nu är det nog.

Ingen ros utsprungen.

Känner mig inte direkt som en nyutsprungen nyponros idag. Av någon konstig anledning har jag inte sovit en blund inatt. Inte en enda blund liksom! Ett tag trodde jag på allvar att det var fullmåne och att jag var på väg att förvandlas till en varulv (ja, det har varit lite mycket true blood nu på senaste), men sen upptäckte jag att det faktiskt inte var fullmåne alls. När klockan ringde kl 4.40 låg jag vaken och hade därför inga större problem att gå upp. Nu är det värre. Har lagt mig i soffan och tar. mig. inte. upp.

Som ljuv musik.

Att få höra "älskling, lägg dig i soffan med din tidning och ett glas vin så fixar jag maten" en fredagkväll efter en lång vecka, är som ljuv musik i mina öron. Ljuv musik, typ Vivaldi eller någon annan viktig kompositör, med en miljard stråkar och en och annan trumpet.

Ögon barnsligt klara.

Det är kärlek och stolthet i mostershjärtat i eftermiddag!
Lyssna!
(Och rösta gärna, det är en sån liten slant, 80 öre plus normal uppkopplingsavgift)

iWork.

Idag jobbar jag hemifrån. Och då menar jag verkligen jobbar, inte pluggar. Det känns vuxet och viktigt.

Moves like Jagger.

Dagen har flutit fram på bibblan. Där kommer jag att vara nu, nästan varje dag för idag började vi med C-uppsatsen. Vi har ett eget hörn på plan 3. Och närmaste toaletten börjar kännas som min egen. Kanske rent utan skulle införskaffa ett litet tidningsställ där, eller en doftpåse. På tal om toalett. Idag när jag gick på toa på bibblan märkte jag att mitt bh-band hade lossnat (avtagbara band, alltså) och ledset hängde ner längs min rygg och kikade fram under tröjan. Titt-ut!

Världens kanske största middag.

I helgen var jag i Leksand. Saker var sig likt där. Samma folk på gårdscaféet, samma personer sitter i kassan på Hemköp. I fredags låg jag och Hanna uppe i gästrummet och åt chips och cola och babblade timme efter timme medan "de vuxna" tittade på Skavlan och tog hand om disken en trappa ner. Som det var när man var 12. Igår åt vi världens största och godaste 3-rättersmiddag. Vi åt mer och mer fast vi var proppis, vi fnissade åt saker som jag inte minns idag. Vi satte sjukdomsdiagnoser på varandra och var överens om att vi är tjatiga som flickvänner,  men att tjatet alltid är befogat. Det kan vara skönt att stämma av sådant ibland. Bilden är förresten Elinas och på hennes blogg kan man se fler bilder från kvällen.